Det gÃ¥r lite segt med den där nystarten, men pÃ¥ mÃ¥ndag dÃ¥ jäklar. En mental förberedelse är i full gÃ¥ng och tidigare ikväll fixade jag upp min anslagstavla i min klädskrubb. En anslagstavla som ska fungera som en riktig motivationskälla. Redan nu hänger där lite bilder och peppande texter, och jag tror verkligen pÃ¥ det här nu. 🙂 Det enda som saknas är de där riktigt peppande fotografierna pÃ¥ en själv. Fotona frÃ¥n Cypern. Fotona som fÃ¥r mig sÃ¥ arg pÃ¥ mig själv. Just den tiden dÃ¥, det var en tid dÃ¥ jag egentligen borde ha varit nöjd med min vikt. Det var jag inte… men nu när jag tittar tillbaka sÃ¥ inser jag ju att det var lagom dÃ¥. Och sÃ¥där lagom ska jag bli igen. En gÃ¥ng för alla. Hejja mig. 🙂

Det är en gÃ¥ng för alla dags att göra nÃ¥got Ã¥t saken, och jag längtar efter den där känslan. Känslan av att lyckas och att mÃ¥ bra. Känslan av att kunna trivas som den man är. Hejja mig! Nu är det upp till kamp mot vÃ¥gen. 🙂

Det pÃ¥gÃ¥r en ständig kamp mellan den goda och den onda sidan hos mig vad gäller mÃ¥nga saker för tillfället. Idag vann den goda sidan, och jag har just kommit in efter en powerwalk med stavarna. En tur som tog mig tvÃ¥ timmar och ganska sÃ¥ precis tjugo tusen steg. Det värker i mina ben, dom är verkligen inte vana vid sÃ¥nt här. Men det ska bli en vana har jag bestämt mig. Var skönare än jag trodde, och tiden rusade minst sagt iväg. Ibland behöver man bara sig själv, musiken och tankarna. 🙂

Har känt ett starkt sug efter att börja träna igen. Mest av allt längtar jag efter att få börja springa. Ute. Långt. Våren. Sommaren. Men om man tittar ut nu så ser man bara snö, och termometern visar flera minusgrader. Våren känns så långt borta på något vis. Samtidigt känns det som att den är just runt hörnet. I alla fall dom dagarna då solen skiner, himlen är blå och plusgraderna gör att det droppar från taken. Kanske jag borde skaffa mig ett gymkort och nyttja det innan det blir riktig barmark ute. Jag tror min kropp skulle gilla det. Och framförallt så tror jag att jag själv hade mått så mycket bättre av det. Psykiskt. För jag kan faktiskt lite vagt minnas hur duktig och lycklig man känner sig när man möter den friska luften på badhustrappan efter ett hårt gympass. 

Nä jag mÃ¥ste nog köpa det där kortet. Nu. Det är dags att skärpa sig igen. 🙂

IgÃ¥r for jag ut pÃ¥ krogen med Linda och Sofia – nykter. Tänkte bara kolla in läget där, och det var faktiskt inte alls sÃ¥ mycket folk ute i farten ändÃ¥. Roligt kan jag väl inte säga det var, ej heller trÃ¥kigt. Men det var i alla fall inte sÃ¥ farligt att gÃ¥ ut nykter som jag trodde. 🙂

Idag har jag varit hos pappa för att fira Katarina som fyller 40 Ã¥r. Ätit goda bullar och sett pÃ¥ presentöppning. Sedan bar det iväg till Katarinas mamma, som ocksÃ¥ fyller Ã¥r idag. Där blev det mer gottefika. Kan ju verkligen inte pÃ¥stÃ¥ att jag är hungrig direkt, men maten är pÃ¥ gÃ¥ng ute i köket. Sedan bär det av med Sofie till Linda för att överlämna hennes 18-Ã¥rspresent (hon fyllde Ã¥r igÃ¥r). Gissar att det blir ännu mer att vräka i sig där. 😉 Ja, viktarveckan gÃ¥r ju med andra ord bakÃ¥t. Men men… Nya tag pÃ¥ mÃ¥ndag! 🙂

Jag har hÃ¥llit hÃ¥rt pÃ¥ mina regler vad gäller sötsakerna, och det har gÃ¥tt bra i hela tio dagar. Fast ikväll tillät jag mig själv att unnas med lite godis och chips. Känns helt okej, och jag vet det bara är en engÃ¥ngsföretelse, alltsÃ¥ ingenting som fortsätter imorgon. Man mÃ¥ste ju faktiskt kunna unna sig själv ibland. Och jag är glad att jag inte ätit som en tok, utan nu har det verkligen bara varit lite om man jämför med vad jag kan äta egentligen. 😉

Den här veckan har bjudit pÃ¥ en promenad, och jag känner själv det borde bli fler egentligen. Ska försöka ta mig ut varannan dag, känns alldeles lagom. Imorgon lär det ju i alla fall fÃ¥ bli en lÃ¥ng tur, det finns ju massor av tid en ledig lördag ju. 🙂

IgÃ¥r promenerade jag runt lassaspÃ¥ret (en motionsslinga) tillsammans med en sovandes Milton i vagnen medan Emelie sprang tvÃ¥ varv runt. Var alldeles lagom mysigt att promenera där i skogen, och jag fick sÃ¥dan lust att själv bege mig ut för en springtur. Sagt och gjort. Bytte om till träningskläderna och drog pÃ¥ mig springskorna och sÃ¥ stack jag ut i HedenspÃ¥ret (en annan motionsslinga som ligger ungefär 500 m frÃ¥n vÃ¥rt hus) under kvällen. Började jogga redan hemifrÃ¥n och orkade fram till spÃ¥ret, runt hela spÃ¥ret och sedan hem igen. AlltsÃ¥ en joggingtur pÃ¥ ungefär 4 km. Och jag är stolt. Trodde konditionen var som bortblÃ¥st, men icke. Dom där turerna pÃ¥ mornarna med tidningarna har nog ändÃ¥ gett lite grann. 😉

Nu sitter jag här med träningskläderna pÃ¥ igen. Ska springa ut en stund pÃ¥ ett tag. Ska bara vila lite efter frukosten först. Och ja, jag är ännu förvÃ¥nad över hur kul det kunde vara att springa. Nu längtar jag ju tills jag är Ã¥ter hemma frÃ¥n Bulgarien sÃ¥ jag fÃ¥r koppla in det där med bra matvanor och undvikande av onödigt socker ocksÃ¥. 🙂