Jag vet att jag utlovade lite foton häromdagen, och dom kommer. Jag lovar. Fast bara inte just nu. Har jobbhelg, fast den ’skönare’. Slutar åtta idag, och då har man ändå hela kvällen kvar. Pernilla lockade med lite berusning ikväll, så vem vet, det kanske blir något glas vin eller så. Kan bli mys. Är ju så himla somrigt väder ute också som gör en på världens bästa humör (haha även om jag nu inte kanske var på världens bästa här i förrgår 😉 ). Äntligen får vi i norr också känna på lite värme. 🙂

Ledig onsdag idag. Igår lämnade jag tillbaka lånehunden. Känns lite tomt, men ändå så otroligt skönt. Så idag har jag passat på att städa hela lägenheten, och äntligen har jag alla mina mattor på plats igen. Inte så poppis att ha vita mattor med en hund inte. 🙂 Annars har jag även hunnit tvätta, göra bort lite ärenden på stan, lunchat med Stina och sist men inte minst pluggat. Har en hel del kvar att trycka in i huvudet, men det tänkte jag fixa nu ikväll så får det bli repetition imorgon. För på fredag måste jag fixa provet, vore skönt att kunna stryka bort ytterligare 50 poäng från min läsa-upp-lista.

Annars händer det inte så mycket… eller så gör det det, vad vet jag. Det händer i alla fall ganska så många saker uppe i mitt huvud, vilket också tar på min energi. Därav den lilla tystnaden här på bloggen. Förhoppningsvis får jag rätsida på saker och ting ganska snart, vore ganska skönt att veta vad man egentligen vill när det gäller vissa saker.

Om ni har tur kanske jag slänger in en fotoblogg senare, för ovanlighetens skull. 😀

’Cause you give me something,
That makes me scared alright,
This could be nothing,
But I’m willing to give it a try,
Please give me something,
’Cause someday I might know my heart.

’För att du är du’… Chockad blev jag över det blomsterbud som dök upp på jobbet idag. Världens finaste bukett som gjorde mig mer än glad. Du förvånar mig, verkligen. Och jag tror att jag börjar förstå att du faktiskt menar allvar.

Inte bara idag som jag haft turen att få blommor, redan igår stod en vit ros och väntade på mitt vardagsrumsbord av världen bästa Pernilla. Du anar inte hur mycket du betyder, och att du faktiskt alltid lyckas med att få mig på bra humör. Tror du behövs i mitt liv helt enkelt. 🙂

 Favorit i repris.

 And I want to say that it’s not always easy,
but it’s simple that way.
And I want to stay and play it out,
but I still have my doubts.

Beautiful things can never stay,
the same way.
They pass,
they pass away.
They always change.

Det var som ett tag sedan jag haft lite bloggvila i några dagar, och det var väl kanske dags för det nu I guess. Känns som att jag prioriterat annat än datorn dom senaste dagarna. Bland annat så har jag en hund här i huset sedan söndagkväll, och hon blir här med mig fram till tisdag/onsdag. Inte riktigt kul när det är blött och jäkligt ute, och hunden drar in mer och mer grus. Jag hatar att ha det smutsigt och stökigt hemma, så det börjar gå mig på nerverna nu. Dessutom börjar det bli dags för en städning, men det är helt ovärt när hunden ännu är här. Well well, jag får leva smutsigt en vecka till! Om jag fixar det vill säga. Annars så är hon väl ganska okej förutom att hon tvingar mig ut tiiiiiiiiidigt varje morgon. Trevligt med en promenadkompis i alla fall, även fast hon är ganska så otrimmad. 😛

Jag säger då bara det… Vinkväll igår, och man mår verkligen precis så som man f ö r t j ä n a r det.

Well if you want to get free,
and if you want to do the passionate thing,
and if you want to get smart ,
for the sake of your heart and all,
you should own your name, and stand up tall.

Tänkte bara skriva en snabb sväng innan jag ska skynda iväg till jobbet. Jag som öppnar idag, men även jag som stänger. Ska dock smita iväg några timmar där på eftermiddagen då det blir dop för lilla Leon. 🙂 Annars är allt bra så här efter krocken. Det spänner inget mer i nacken/ryggen, och chocken har släppt. Känns bra. Dock finns det mycket annat jag grubblar på för tillfället… Men jag gissar och framförallt hoppas att det löser sig. Känns som att det just nu ligger många kilon och tynger mitt hjärta.

Det blev en rejäl smäll idag. Kom på huvudleden vid Hedskolan, på väg hem till Tindra där vi skulle läsa godnattsagor och sedan somna. Så kommer det en bil från Hedmans hållet och missat väjningsplikten totalt. Han kör i väldigt hög hastighet för att vara i en korsning, och det hela går så fort att jag inte minns något av vad som egentligen händer. Men jag väjer lite åt vänster och min höger front smäller in i förardörren. Och bilen den blev det bara mos av. Tur i oturen så klarade både jag & Tindra oss från en endaste skråma. Visserligen har jag besökt akuten för att kolla min nacke/rygg, men allt verkar helt okej trots allt. Tack gode gud. Är ännu lite smått skakis, och gissar att det inte lär släppa på ett tag heller. Någon annan som var chockad och fylld av ångest var nog killen i den andra bilen. Mest kanske för att jag hade med mig ett barn i bilen, och kanske även för att det var han som gjorde totalt fel.

Gud vilken huvudvärk jag plötsligt fick. Kanske beror den på att jag sov rätt så dåligt inatt, eller att jag druckit för lite idag. Fast det har jag i och för sig verkligen inte heller. Sprungit på toa tusen gånger – minst! Fast mest kanske det beror på att man gått och spänt sig ett tag, och när man väl slappnar av så dyker den upp som ett brev på posten. Hoppas i alla fall att iprenen biter, och bäst blir det nog nästan om jag kryper ner i sängen också. Behöver nog sova lite tror jag. En öppningsdag väntar imorgon, och sen ska jag vara med Tindra resten av dagen. 🙂

Över förväntan. Och jag tror jag gillade det. Faktiskt.