En familj som aldrig blir hel igen
lördag 31 december 2016 @ 16:03 | Nicklas

Jag älskar dig till oändligheten
fredag 16 december 2016 @ 23:24 | Nicklas

Du och jag. Köpenhamn, Nyhavn. 23 juli 2016. VÃ¥r älskade dotter bakom kameran. Sommarvärme. Underbar dag. Semester. Livet leker… Det var dÃ¥ det. Jag önskar sÃ¥ jag kunde spola tillbaka tiden. Njuta lite extra. Älska dig mer. Kunna rädda dig, om jag kunde. Men frÃ¥n vad, jag vet inte. Fanns nog inget som kunde rädda dig, det är vad jag mÃ¥ste tro, vad jag försöker intala mig själv. Livet har nog en plan för oss alla. Som en blixt frÃ¥n klar himmel slog den ner. Döden. Den tog dig ifrÃ¥n oss. Ditt hjärta slutade slÃ¥. Varför? Finns inga svar. SÃ¥ frustrerande. Plötsligt hjärtstopp. Utan bakomliggande orsak. Till vilken nytta? Det är sÃ¥ jävla orättvist att vi skulle drabbas av denna sorg och saknad. Finns ingen rättvisa i att barnen ska växa upp utan dig. Att du inte ska fÃ¥ vara delaktig i deras uppväxt. Tänk allt du, ni, vi gÃ¥r miste om. Jag kommer aldrig kunna acceptera det. Aldrig nÃ¥gonsin. Du skulle ju finnas kvar här med oss. Vi skulle inte behöva gÃ¥ till en grav där ditt namn stÃ¥r skrivet pÃ¥ korset. Vi skulle ju fÃ¥ krama dig här hemma. FÃ¥ känna av all din humor och ditt bus vareviga dag. Sucka Ã¥t dina tokiga pÃ¥hitt. Det är ofantligt tomt här hemma. Jag saknar dig.

850627 – 161111
torsdag 15 december 2016 @ 09:41 | Nicklas

Du är aldrig längre än ett andetag bort...

34 dagar har gÃ¥tt utan dig min älskling. En evighet, men ändÃ¥ är det som det vore igÃ¥r vi sÃ¥gs. Här stÃ¥r jag desperat och borrar in näsan i dina användna t-shirtar, bara för att fÃ¥ känna doften av dig. Är evigt tacksam att jag mitt i all sorg och chock den där natten sprang till tvättkorgen och samlade ihop alla dina t-shirts och tröjor, bara för att ha kvar, sÃ¥ ingen (läs mamma ;-)) skulle hinna tvätta undan. Allt i ett desperat försök att fÃ¥ ha dig kvar… Saknaden är oändlig.