Jag blir inte klok, och jag vet att folk omkring mig inte blir mer klok än mig. Känner mig som en ljugande och tjatig ragata som hela tiden säger ’Jag ska bli smal. Nu gäller det – pÃ¥ riktigt!’. Och när gäller det dÃ¥? Aldrig. Jag bestämmer ju mig alltid, och jag är sÃ¥ säker pÃ¥ att jag ska fixa det. Men likt ändÃ¥ gÃ¥r det i stöpet. Vad ska man göra alltsÃ¥? Ibland önskar jag ändÃ¥ att jag hade anorexia. Inte för att jag vill mÃ¥ dÃ¥ligt pÃ¥ det sättet, utan bara för att jag vill ha styrkan att gÃ¥ ner i vikt. Det är inte hälsosamt nej, och NEJ jag strävar absolut inte efter att fÃ¥ det heller.
Men Ã¥h, jag vill gÃ¥ ner i vikt. Jag vill, vill, vill ! Jag försöker ju ändra pÃ¥ matvanor, men det gÃ¥r inte när man bor i en anti-hälsosam familj. Här vägrar dom byta ut vanliga makaroner till fullkornsmakaroner eller köpa sockerfri ketchup. Det är sÃ¥ onödigt att ens tjata för dom tror inte det spelar nÃ¥gon roll, men kan inte nÃ¥got berätta för dom att det är smÃ¥ förändringar som är nyttiga ? Jag har ju inte krävt de ska sluta äta, att de ska svälta – det enda jag föreslÃ¥r är ju smÃ¥ förändringar. Ã…h, vad irriterande.
Sen ett annat minus idag är att jag är sÃ¥ svag att motstÃ¥ godis och övrigt dÃ¥ligt sÃ¥ här i början dÃ¥ jag ska sätta igÃ¥ng med viktande. Men jag kan ocksÃ¥ säga att jag inte är samma svaga Micksan efter nÃ¥gon vecka eller sÃ¥. Nej, nej, nej. Ni ska veta vilken disciplin jag har pÃ¥ mig själv dÃ¥. FÃ¥r Ã¥ngest över att jag inte promenerar/tränar, och tvärvägrar allt sött. DÃ¥ fungerar det ju bra. Men varför tar det stopp sen? Jo för om jag bara unnar mig lite sÃ¥ pang poff skenar det iväg. DÃ¥ tänker jag ’Lika bra att vara onyttig när jag väl börjat’.
Tror nog helt enkelt jag har fel inställningar, men vars ställer man om dom ? NÃ¥gon som rÃ¥kar ha en instruktionsbok över hur en Micksan omprogrammeras? 😉