Har gått med en konstant huvudvärk ända sedan jag klev upp imorse, och ingen av dom ipren jag hunnit stoppa i mig verkar bita. Fast jag ska inte klaga, känner mig nöjd över vad jag ändå hunnit åstadkomma idag. 🙂

 Jag var upp första svängen vid sju då jag var ner i tvättstugan och slängde i två maskiner. När jag kom upp igen la jag mig i sängen och somnade genast om. Hoppade sedan upp ur sängen igen vid nio, tog ytterligare en tur ner i tvättstugan för ett byte av maskiner. Därefter beslutade jag mig för att det var slutsovet, det kändes faktiskt skönt att vara uppe relativt tidigt trots en ledig dag med tanke på att solen sken som aldrig för utanför fönstret.

 När all tvätt var färdig och upphängd  tog jag mig ut på en promenad. Stannade hos mamma och skrev ut lite fakta inför min kommande rapportskrivning inom religionen. När jag ändå var i trakterna tog jag svängen förbi Coop, kollade in bokrean och handlade hem lite grönsaker. Hem och lämna varorna innan det var dags för ett tandläkarbesök. Jag var inställd på ett snabbt besök, men det drog ut på tiden och jag kom mig ut först en timme senare. Blev en promenad efter älven tillsammans med kusin innan vi avslutade med en fika på Vetehatten.

Återstoden av dagen har jag bara pulat på här hemma. Rensat lite skåp, sorterat papper, brännt ut foton på skivor och spenderat massa tid med en ny rolig upptäckt – digital scrapbooking. Det är riktigt svårt att stänga ner programmet när man väl kommit igång efter ett tag, men nu känner jag mig faktiskt trött. Har ju ändå varit en riktigt håll-igång-dag idag. 🙂

Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar
Och så befängt att leta svar

Lilija har, i samarbete med Raz, en tävling där du kan vinna en tavla med Johnny Depp!
Tavlan är endast målad för den här tävlingen så ingen annan har en likadan 🙂
Självklart är jag med i tävlingen & det hoppas jag du också är?
Kolla in tävlingen här för att delta du också. Lycka till!

Har känt ett starkt sug efter att börja träna igen. Mest av allt längtar jag efter att få börja springa. Ute. Långt. Våren. Sommaren. Men om man tittar ut nu så ser man bara snö, och termometern visar flera minusgrader. Våren känns så långt borta på något vis. Samtidigt känns det som att den är just runt hörnet. I alla fall dom dagarna då solen skiner, himlen är blå och plusgraderna gör att det droppar från taken. Kanske jag borde skaffa mig ett gymkort och nyttja det innan det blir riktig barmark ute. Jag tror min kropp skulle gilla det. Och framförallt så tror jag att jag själv hade mått så mycket bättre av det. Psykiskt. För jag kan faktiskt lite vagt minnas hur duktig och lycklig man känner sig när man möter den friska luften på badhustrappan efter ett hårt gympass. 

Nä jag måste nog köpa det där kortet. Nu. Det är dags att skärpa sig igen. 🙂

Dagarna springer iväg när man jobbar. Helst nu också när vi har två nykomlingar på jobbet. Hela tiden finns det något att göra eller att lära ut, och innan man ens vet ordet av det så är ens skift slut. Det är rätt roligt, för man hinner längta tills nästa dag. 🙂

Imorgon öppnar jag, och därefter har jag en ledig dag. Ska bli skönt att vara lite fri dagtid. Hinna se ljuset och solen. Kanske även hinna fotografera lite. Imorgon efter jobbet ska jag i alla fall hämta Tindra från dagis, så vi ska ha en mysig eftermiddag ihop. Och ja just ja, tvättstugan. Skönt att göra bort den redan imorgon, sen är ännu torsdagen helt oplanerad. 🙂

And if your heart is empty, there’s a chance you’ll find the answers in the sky… En kompis sa häromdagen att det var tråkigt att jag inte hade bloggat på hela veckan, och jag svarade henne bara att mitt hjärta är tomt. För tillfället, ja. Finns ingenting speciellt att förmedla, och när det känns så brukar bloggandet oftast bara bli en himla pannkaka. Ändå kan jag inte låta bli att lämna en liten kråka eller två…

Igår var jag iväg och träffade en liten kille. En liten kille som vi alla väntat på länge. Emma & Antons lilla godbit. Än är han namnlös, så vi får nog vänta lite till även om dom nästan hade bestämt sig. 🙂

Det är inte det som andra människor tror om dig som räknas, utan det är det som du själv vet är sant. Bakom ett falskt ansikte kan man dölja mycket, men med ett enda litet misstag kan man också rasera den mur som man trodde skulle hålla sanningen borta.

Idag har det hunnit hända mycket. Nästan mer än vad som hänt under hela veckan. 🙂 Vaknade upp första gången strax efter sju av att det levde om så mycket ute. Tittade ut, eller snarare försökte titta ut. Det blåste och det ven utanför fönstret och det såg ut att vara världens storm ute. Tänkte att där försvann den solen och dom fyra plusgraderna, och la mig ner igen. När jag sedan tog mig upp ur sängen vid 11-tiden så syntes det inga spår efter någon ’storm’. Inte ens en endaste vind. Och plusgrader var det minsann, men däremot ingen sol. Bestämde mig för att kasta ut alla mattor och sängkläder, och sedan tittade Susanna förbi. Vi beslutade oss för att ta en liten promenad, och det slutade med att vi styrde kosan mot Coop. När vårt uppdrag där väl var färdigt så skiljdes vi åt och för min del bar det av hem till pappa för lunch/middag. Vem kan tacka nej till den godaste potatispalt som finns? 🙂

På eftermiddagen har jag sedan hunnit med lite fotografering, barnkalas och städning.  Kan ju säga så här att jag ser fram emot att få gå och lägga mig i min renbäddade säng. Det är alltid lika härligt. Rena lakan. Mm. 🙂 Nu kom just Emelie förbi, så jag ska vara lite social här. Tjing!

Världens sötaste 2-åring tillsammans med storasyster.

Tänkte för ovanlighetens skull bjuda på en liten fotoblogg för idag har faktiskt kameran fått följa med mig och den har gått ganska varm. Så idag blir det inte allt för många ord, men det behövs ju inte, bilderna får tala för sig själva. 🙂

Härligt att kliva upp när solens strålar tittar in hos en.


Köket med lite nya gardiner, dukar och krukor.


Lite solsken nådde även balkongen.


Blev att åka en sväng till Jokkmokk & dess marknad.


I sällskap med två stycken Emelie:or.

När jag kom hem bjöd mamma på gott – tacos.


Därefter gick vi på revy och tittade på bland annat Johanna.


Som vanligt bjöds det på rätt så många skratt…

(Sorry, men idag orkar jag bara inte fixa klickbara bilder. 🙂 )

Det blev bebis för Emma & Anton till slut. Inatt föddes en liten pojke efter hela fjorton dagars övertid. Stort grattis och välkommen till världen lillen. Nu är jag sååå nyfiken på bilder på det lilla underverket. 🙂

 Förövrigt så hade jag tänkt bege mig ut på en liten morgonpromenix nu. Härligt att ändå flyga upp ur sängen om mornarna, vilket jag gjorde idag när jag såg mitt sms. 🙂