Jag är lycklig. I måndags hämtade jag ut en ny kamera. Blev en uppgradering av modellen, dessutom fick jag ett dubbelt så stort minneskort då de inte hade rätt storlek hemma. Så jag är mer än nöjd nu. 🙂

Idag har jag jobbat sista dagen på multi, så nu är det över. Har även hunnit fixa Winnerbäck-biljetterna och färgat mitt hår inför helgen. Imorgon börjar jobbet på Sibylla, och lagom till mitt skift slutar vid sjutiden så anländer Mathilda till stan. Börjar kännas att helgen närmar sig. Och jag kan ju säga att jag bara blir mer och mer ivrig på vad helgen har att erbjuda. 😀

Då var helgen över, utan att jag egentligen ens känt av att det varit helg. Det är verkligen så att jag totalt har tappat kontrollen på vilken veckodag det är. Har varit en helg som gått på högsta hastighet. IKEA-besök, högskoleprov, jobb, storstädning och tvättstuga. Känner att jag gärna hade haft ytterligare en helg redan här och nu. Eller åtminstone ett par lediga dagar. Men framför mig har jag nu en sju dagars lång arbetsvecka. Och under dessa dagar ska det även hinnas med ett byte av jobb. Så från och med torsdag tillhör jag faktiskt grillen igen. På obestämd tid. Känns både skoj och spännande. 🙂

Jag tror nog faktiskt att det här blir en vecka att se fram emot. Framförallt helgen. Mathilda kommer hit igen, och vi ska ut och röja. Jag älskar verkligen Björnis och jag kan inte minnas en endaste gång som jag känt mig missnöjd med en fylla där, så jag tror absolut att det är en toppenkväll att vänta på fredag. Om jag är laddad? Absolut, till max. Det har jag förövrigt varit den senaste veckan. 😉

You’re concealed but still so wonderful, so magical…

Blev en ganska så spontan resa till Haparanda idag. Passade på att följa med när pappa ändå skulle dit över dagen i jobb. Blev en rätt så tidig start på dagen, var faktiskt redan uppe vid fem. Och jag kan ju då också säga att jag somnade knappt 2-3 timmar före dess. Så jag är måttligt trött just nu. Ska faktiskt trippa i säng strax så jag överlever morgondagen. Högskoleprov. 😐

Hursomhelst så innebar ju givetvis Haparanda ett besök på IKEA. Som vanligt hittar man jättemycket, men idag var jag faktiskt duktig på att hålla fingrarna i styr. Det blev ändå lite grejer, bland annat en hel del lila. Har varit i valet och kvalet för vilken färg jag skulle införa i mitt vardagsrum, och efter många om och men föll det sig på lila. Köpte tyg på metervara och har alltså gett mig in på att sy panelgardiner. Det ska ju gå bra, men det tar ju sin lilla tid med måttning, klippning och nålning. Lika att vara noggrann, för annars vet jag någon som kommer störa sig enormt om det skulle bli sneda gardiner. :laugh: Nåja… jag hoppas att jag hinner få i ordning allt nytt innan helgen är över. Och då lovar jag er lite bilder.

Och på tal om bilder så hade det till min stora förvåning dampit ner en värdehandling till mig i brevlådan. På en KAMERA! Allt verkar vara färdigt med försäkringsbolaget, och jag kan förvänta mig en ny kamera, troligtvis blir det väl en Canon Eos 400D, från antingen Siba eller OnOff. Lite typiskt bara att de butikerna inte finns här i närheten, men det löser sig alltid. Det enda som är viktigt just nu är att jag vet att jag har kameran att hämta. Att det löste sig. Överlyckliga jag! 🙂

Tänk att jag överlevt mer än en månad utan min kamera nu. Det är sjukt, och jag har en enorm abstinens. Sitter ofta uppe med någon internetsida nära att skicka iväg en beställning. Men det verkar dröja med försäkringsbolaget. Efter besked idag – upp till 4 veckors handläggningstid. Så ja, jag kan väl inte vänta mig något förrän kring mitten på november. Jag börjar bli lite smått tokig av den långa väntan. Ge mig en kamera. Gärna nu tack.

Ny måndag, ny vecka, nytt liv. En önskan om det i alla fall. Tror jag just satt alldeles för höga krav på mig själv, och alldeles för många på samma gång dessutom. Men är man envis så hoppas man även på det bästa, även om det står misslyckat med stora bokstäver över hela projektet. Och är jag något så är det envis. Det här bara måste och ska fungera hela vägen fram till mål. För den här gången är det jag som ska vinna.

You make me smile
You make me sing
You make me scream
You make me everything
You make me laugh
You make me cry
You make me live
You make me die
You make me, me

Jag kan inte släppa dig. Så enkelt är det. Du är en stor del av det jag är. Så snälla… Kom tillbaka?

Vet inte varför, men vissa låtar blir bara så extra bra i bilen. Och för tillfället så önskar jag varje gång jag sätter mig att Kents Ingenting ska dyka upp. Och idag hade jag sådan tur så att den just gick igång då jag precis hunnit sätta mig i bilen, både på vägen till och från jobbet. Det kan man verkligen kalla för dagens humörhöjare. Helst efter en tolv timmars lång & tung arbetsdag. 🙂

Ryckte ut på dagis imorse. Alltid bra med jobb, det enda jobbiga var väl att jag redan var bokad för jobb till under kvällen. Men det hindrade mig som vanligt inte att avböja. Så idag har jag alltså kört på dubbla jobb. Kan erkänna att jag känner mig lite smått slut nu. Huvudet bultar. Barn kan verkligen ta energin ur en. De är underbara på alla sätt och vis, men de är verkligen ena energitjuvar. I alla fall gruppvis av barn man inte känner…

Hursomhelst, dubbeljobb it is. Imorgon gäller samma sak. Sen på fredag blir det ’bara’ ett enkelt skift på dagis. Och sen kan jag lova att jag ska njuta av lite ledighet.

En ledig tisdag. Mycket lat en och framförallt skön. Gjorde bort mitt psykologiprov imorse. Vilken lättnad. Annars har det inte hänt allt för mycket idag. Lånade i alla fall med mig gullungen Milton på en promenad genom stan tidigare. 🙂 Har även nu under kvällskvisten hunnit röja upp allt det jag lyckats stöka ner under dagens gång.

Nu ska då jag hoppa i säng på direkten. Är dödligt trött. Både i kroppen och i huvudet. En hel natts sömn hade verkligen inte suttit fel just nu.

Jag måste ju nästan vara knäpp, åtminstone ibland. Som en viss person kläckte ur sig idag. ’Jag är glad att jag inte lever i din hjärna… Det måste ju nästan vara som i ett flipperspel.’ Hallå vadå, är det någon som menar att jag tänker (eller snarare kanske inte tänker) alldeles på tok för mycket ibland? :laugh: