Har just anmält mig och betalat bort avgiften inför högskoleprovet. Blir mitt tredje prov, och jag ser verkligen inte fram emot det. Att det däremot är ett måste råder inga tvivel om saken. Hade behövt få riktigt bra resultat på det där, och den här gången hade jag planerat att förbereda mig så mycket som det bara går innan det är dags. Förhoppningsvis så blir det väl i alla fall ett bättre resultat den här gången än tidigare gånger. Man brukar ju som oftast förbättra sina resultat. Frågan är ju bara vad som krävs för att nå dit jag vill, och när det nu sker. Den som lever får väl se. Kanske hinner jag läsa upp alla mina betyg istället och på den vägen fixa in mig på universitetet. Resan dit känns bara så lång, för inte nog med att man måste ha toppbetyg i allt, det är ju hur många som helst som vill in. Fast det handlar väl om att inte ge upp, eller hur? Hur lång tid det än nu måste ta…

Det ser ut att bli en fin dag idag. En alldeles klarblå himmel, och en sol som om inte allt för länge borde stiga upp ovanför trädtopparna. 🙂 Det blir ingen promenad i solen för min del idag, jag jobbar nämligen mitt nio timmars skift och ska snart bege mig iväg. Har bara så svårt att släppa taget om min filt, känner mig så frusen och trött idag. Hade dödat för någon timme sömn till. Nästan i alla fall. Men nu är det ju snart helg, och jag ser fram emot en ledig lördag och söndag. Och ihelg ska jag inte göra någonting alls. Verkligen ingenting. Bara vila, slöa och ta det lugnt. 🙂

Städat hela mitt palats, verkligen rubbet och stubbet. Det luktar än en gång nystädat och jag känner mig grymt nöjd. Jag har även gjort bort tvättstugan, och numera är garderoben full av rena kläder igen. Däremellan städning & tvätt så lyckades jag ta mig tid till att göra stan tillsammans med Tilda & Wille, där vi även passade på att ta en otroligt god fika. Och inte för att glömma så måste jag få säga att årets första semla är slukad. Eller ja, delar av den. Var inte allt för sugen efter kladdkakan som jag valde på Vetehatten några timmar tidigare. 🙂 Hursomhelst var det i alla fall gott, och nästa tisdag får det nog bli en till tror jag.

Nu under kvällen har jag även hunnit med att hämta upp Emelie för lite sällskap, och vi ska alldeles strax slå igång Ice Age i brist på annat. Blev påmind häromdagen och kunde inte låta bli att ta hem filmerna på nytt. 🙂 Underhållning på hög nivå alltså. :laugh:

Ibland kryllar det av funderingar uppe i knoppen på en. Ena funderingen avlöser den andra och de alla dyker upp helt random. Ingen fundering heller är den andra lik, och oftast får man sig aldrig ett ’svar’ innan man rusar vidare mot nästa gåta. Hjärnan går på högvarv ibland, till exempel idag. Känner att jag börjar bli lite små trött, men hjärnan vägrar stanna upp. Vore skönt med en liten break, och jag hade inte tackat nej till en strömbrytare kopplad till mina tankar. Helst eftersom att jag inte ens förstår varifrån alla – oftast – helt värdelösa funderingar kommer ifrån. 🙂

Imorgon är jag ledig, eller åtminstone från jobbet. Däremot ser det ut som att min lägenhet inte sett en trasa/vaskmopp på gud vet inte när, så jag vet ju åtminstone vad jag har att göra imorgon. Dessutom är tvättkorgen överfull, och bara väntar på att tas itu med. Planen är att jag ska lyckas kliva upp i vettig tid imorgon, och hinna fixa min städning redan på förmiddagen. Vore ju rätt så härligt om man hann ta sig ut medan det är ljust ute. Kanske även sol – hoppas jag. 🙂

 För kommer tid, kommer vår…

I wish I was beautiful …

 And she did it again. Hon lyckades lura med mig ut än en gång. Eller ja, det är ikväll det vankas utgång, men ändå. Övertalad och klar. Fast å andra sidan så vet jag att det kan bli kul, och jag tror ändå på rätt mycket folk idag. Det enda som gäller nu är att fixa en hel arbetsdag och sedan komma hem taggad för fest. 🙂

Och solen kom tillslut. Redan igår tyckte jag mig se solens strålar träffa husen utanför jobbet. Redan då kände jag ett lyckorus fara genom mig, så gissa vilken härlig känsla det var att få kliva upp imorse. Äta frukost vid mitt fönster, och se solen spegla sig på trädens toppar. Blå himmel och sol, allt jag önskat mig, även om det nu medförde många iskalla grader! Lite sol och man kan bli så lycklig. 🙂

Idag har jag varit ledig, och hela dagen har spenderats på ranten. Följde med mamma ut på stan redan på förmiddagen, vi hämtade Tindra från dagis, for och fikade på stan. Sedan bar det iväg på uppdrag som chaufför/’pappa’ tillsammans med Tilda och lilla Wille som blivit sjuk. Ett snabbbesök på sjukhuset, och sedan var vi klara. Agerade chaufför åt kusins mormor, och sedan blev det mys hemma hos kusin med familj. Där bjöds man även på god middag – potatispalt. Inte allt för ofta man äter det, vilket påminner mig att jag faktiskt saknar pappas goda pottipaltar. 🙂

Nu sitter jag här under min filt med mina varma lovikkasockor på fötterna och har just avslutat min andra kopp te. Lika bra att kurera sig på en gång då jag vaknade upp tokförkyld imorse. Har länge känt mig lite små snuvig men det har aldrig liksom brutit ut, men imorse då hände det minsann. Tokigt ont i halsen, lite hostattacker och heltäppt näsa. Så jag har precis påbörjat min massförbrukning av C-vitamin, vitlök, te och halstabletter. Känner för att fixa mig frisk fort som attan, jag är nämligen redan tokigt less på att vara sjuk. 😐

Vi är tjugotvå dagar in på januari, och än har jag inte sett en skymt av solen. Den borde nästan synas litegrann nu, men det är rätt så svårt att se bortom alla stora snömoln. Så nu vill jag faktiskt att det slutar att snöa, och att himlen blir blå igen. Det börjar bli dags för lite solljus! Var tvungen att kolla vädret, och det verkar inte allt för illa inför morgondagen om det stämmer. För i sådana fall kan man nästan hoppas på lite solstrålar imorgon. 🙂

Det är lite stilla med kameran just nu. Inte haft så mycket tid/ork/lust till att fota, därav också orsaken till den stora bristen på bilder här i bloggen för tillfället. Fast jag kan bjuda på en liten bild från igår. Min kära moder och världens sötaste tjej, Tindra. Det är helt otroligt men för någon dag sedan så visade hon mig att hon kunde läsa Askungen. Eller läsa och läsa, snarare hon kan den helt utan till. Förbluffad blev jag när hon faktiskt kunde varenda mening, vartenda ord och allt i rätt följd. Otrolig liten treåring. Ingen tvekan på saken om vilken saga som är hennes favorit. 🙂

Jag tror att jag tycker om det här mörkret. Att sitta nerbäddad under en varm fleecefilt och med datorn på benen. Helst idag, då jag känner mig på ett riktigt funderarhumör. Det kommer sådana kvällar ibland också. Har varit ute med bilen ett tag. Älskar att bara åka runt, runt och runt. Helst med en nybränd skiva, och en massa sköna låtar. 🙂

Helgen har rusat, såklart. Bara för att jag har varit ledig. Jag har egentligen inte gjort något speciellt, utan mest tagit dagarna som dom kommit. Igår var jag hos Tilda & Danne en sväng i alla fall, pratade lite med Wille som faktiskt vuxit en del sen sist. Han jollrade glatt och pratade lite med min lugg som han verkade helt fascinerad av. 🙂 Goungen! Kvällen avslutades sedan med en ragg i Tildas sällskap. Inte allt för ofta man raggar runt nu för tiden. I alla fall inte som förr. 😀

Idag tog jag mig en liten sovmorgon och pallrade mig inte upp ur sängen förrän vid ett. Kanske även därför jag ännu sitter här ganska så klarvaken. Är egentligen läge att sova så man kommer sig upp lite tidigare imorgon. Jobbet väntar, och det brukar ofta var rätt härligt att ha hunnit med lite andra grejer innan man börjar sitt skift. Fast någon säng ännu verkar det inte bli, trots att klockan just passerat tre. Eller jo, säng lär det ju bli men inte någon sömn kanske. 🙂

Ännu en nattblogg. Fast något senare idag än igår. Har just kommit hem, och precis lagt mig till rätta i min säng. Konstigt nog är jag inte trött längre, trots att jag för inte ens en knapp halvtimme sedan önskade mig hem. Kvällen har bjudit på en hel del bilåkande. Det hela började med att Emelie och Sofia tittade förbi här. Uttråkade som vi var begav vi oss ut på vägarna mot Nattavaara. Måste nog ha varit den mest skräckinjagande bilfärd jag någonsin varit med om. Halvvägs lyckas vår chaufför få sladd på bilen, men det verkar nästan som att hon tänker rädda oss. Det hela går väldigt snabbt, och helt plötsligt känner jag bara hur bilen får snurr och roterar flera varv mitt på vägbanan innan vi slår in i ena plogkarmen och sedan studsar mot den andra. Och där stannar bilen, och runt omkring oss är det bara vitt av all snörök. Jag hade dödat för att få se och höra våra reaktioner igen. Själv satt jag i baksätet och upprepade denna mening om och om igen ”Oj gud, oj gud”. En annan sitter i framsätet och garvar, medan den tredje i panik försöker backa. Man får ju helt enkelt ta och skratta. 🙂 Vi konstaterade i alla fall att vi alla tre var oskadda, likaså bilen. Resten av resan blev mycket lugn kan jag ju påstå. Tror inte vi översteg 70 km/h en endaste gång.

Det lite smålustiga var att redan i början på vår lilla bilfärd så tänkte jag tanken att det faktiskt är läskigt att åka bil med någon annan som kör. Mest för att man själv inte har kontroll över bilen. Sen att det är från baksätet gör ju också sitt. Kan lova att jag satt rätt så spänd den övriga bilturen som visade sig gå tillbaka till Gällivare innan det bar av mot Granhult, och tillbaka igen.

 Näe nu börjar jag bli lite trött igen.. Dags att krama kudde -godnatt. 🙂