And I’d give up forever to touch you
’Cause I know that you feel me somehow
You’re the closest to heaven that I’ll ever be
And I don’t want to go home right now
Saknaden efter min tid på Ayia Napa gör sig mer och mer påmind. Inte på det sättet så jag vill tillbaka till Ayia Napa för en ny partyvecka, utan på det sättet så att jag vill tillbaka dit till dom ögonblicken vi hade där just då. Visst, jag vill tillbaka dit igen, men just nu saknar jag bara det jag hade. Och jag vill ha tillbaka det nu, igen. Uppleva allt om och om igen, vissa saker fler gånger än andra. 🙂 Gud, jag har nog inte förstått vad ordet saknad egentligen betyder förrän nu…
Och imorgon är det dags för min operation. Kl.07.30 ska jag inbefinna mig på lasarettet och klockan 8 sätter det igång. Har förträngt alla tankar om hur det kommer bli osv, bara lagt allt någonstans där bak i huvudet. Det blev för jobbigt att fundera. Men nu tror jag att jag tagit mig förbi ’bockarna’ och jag är nog redo för morgondagen. Hoppas, hoppas bara att allt går bra och att det verkligen kommer se bättre ut och inte sämre (det är min största och enda rädsla!).