Stjärntecken: Lejon

Det dyraste du äger: Kameran!

När grät du senast: För fem minuter sedan faktiskt.

Tre av mina favoritlåtar för tillfället: 
Paris Hilton – Nothing in this world
Bryan Adams – Brothers under the sun
Lifehouse – Take me away

Detta är jag rädd för: Ensamhet och utanförskap

Antal kuddar i sängen: 2 sovkuddar och 3 prydnads.

Favoritgodis: Choklad, helst center.

Har på mig just nu: Jeans och brun tröja samt accesoarer.

På söndag ska jag: Tråka som vanligt (?)

Senast sedda film: Poseidon

Ålder: 18 år

Ögonfärg: Blå

I try to make my way to you
But still I feel so lost
I don’t know what else I can do

I’ve seen it all
And it’s never enough
It keeps leaving me needing you

Take me away
Take me away
I’ve got nothing left to say
Just take me away

Don’t give up on me yet
Don’t forget who I am
I know I’m not there yet
But don’t let me stay here alone

 This time all I want is you
There is no one else
Who can take your place
I’ve seen enough
And it’s never enough
It keeps me leaving me needing you

och som jag sagt miljontals gÃ¥nger den senaste tiden sÃ¥ saknar jag fortfarande er även om ni inte alltid tror det. saknaden bränner sig allt djupare fast…

Det är lördag, helg och lika ensamt igen. Och minst sagt lika tråkigt som för sju dagar sedan. Och ibland måste jag bara vara alldeles för dum som tror att det ska vara annorlunda, kanske förändras. För många önskedrömmar, och alldeles för höga tankar. Och stora förhoppningar ger alltid en större besvikelse. Under de senaste veckorna har jag färdats upp och ner som en berg och dalbana, med lika många uppgångar som nedgångar. Det fungerar för en stund men sedan blir det alldeles för påfrestande. Och de där nedgångarna tär allt mer på mig, mer än man tror. Jag vill inte vara en del av den här berg och dalbanan längre!

 Det är en hård värld där utanför
Full av ensamma människor
Ingen som hör dig
Ingen som ser dig när du går

 

Helt underbart skönt att veta att jag är klar med en av de större sakerna inför balen. Bra planering den här gÃ¥ngen. 🙂 Var in och prövade och beställde en klänning tidigare idag. Blev modellen ovan efter att ha trÃ¥nat efter den i nÃ¥gra dagar. Blev även i rött för mig faktiskt. Mamma tyckte jag inte skulle ta nÃ¥gon neutral färg, och av de färgglada färgerna förälskades jag i rött. SÃ¥ i april anländer den och tills dess ska jag hunnit hitta mig ett par perfekta balskor. Ã…h, längtar ju massor nu och har faktiskt funnit mig en perfekt motivationskälla som hjälper mig pÃ¥ viktresan. 🙂

Vilket är ditt tydligaste karaktärsdrag?
Glad,snäll och envis.

När är du lycklig?
Oftast tillsammans med vännerna.

Vad beställer du på krogen?
Här hemma har jag aldrig beställt något annat än en cider.

När sa du ”Vet du inte vem jag är” senast?
Kan inte minnas.

Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft.
En dag i somras då jag mådde väldigt pyton. Cyklade och hämtade en pizza direkt pizzerian öppnade. Haha. Fast minnesvärd och minnesvärd.

Vilken är din största fåfänga?
Mina naglar. Ända sedan jag slutade bita pÃ¥ de är de det bästa jag har. 😉

Hur vill du helst transportera dig?
Beror vilka sträcker det gäller. Bil eller flygplan beroende vad.

När googlade du ditt namn senast, och varför?
Det är några veckor sedan, bara för skojs skull för att se hur mycket som kom fram.

Vad är ditt starkaste minne från barndomen?
Spice girls. Backstreeet boys. Hanson. Fru klack. Med andra ord tiden i lågstadiet.

Väldigt kortfattat, gärna i ett ord: din syn på dokusåpor.
Oftast underhållande.

Vilken modetrend var du tidig med att upptäcka?
Ingen speciell tror jag väl.

Vem är den mest kända människa du talat med?
Vet nu inte om jag talat med så kända personer mer än några korta ord.

Vad är det närmaste döden du kommit?
Min och Linas tur ut i snön en kväll i november. 😉

Vad smugglade du in i landet senast?
En spritflaska (ooojdå!).

När skäms du?
Då jag tycker jag gjort något pinsamt, eller när jag varit elak för ingenting.

Om du skulle bli psykisk sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Ätstorningar, mest troligt i sådana fall.

Vilket är det värsta kok stryk du fått?
All stryk är ju värst…

Berätta om ett gubbigt beteende du upptäckt hos dig själv.
Hm, om jag visste vad gubbiga beteende är. Kanske att jag är en vanemänniska och hatar när prylar byter plats i bokhyllan.

Vad är det märkligaste sms du fått?
Minns inte hur det lydde precis. Men det var någon kille från Umeå som letade någon Mikaela. Haha.

Nämn en bok som du sagt att du läst, men som du i själva verket aldrig
tagit dig igenom.
Tror inte jag sagt någon bok jag aldrig läst.

Fyll i meningen: ”X, X och X – det känns som historien om mitt liv”
Familjen, vännerna & alla galna upptåg.

Vad irriterar människor sig på hos dig?
Att jag är envis och sur kanske.

Berätta om ditt senaste utbrott.
Kan inte minnas mitt senaste utbrott så det blir svårt.

Ibland undrar jag bara vad ni egentligen förväntar er av mig? Att allt ska bli bra bara för att ni säger åt mig att jag är så tyst? Att allt ska bli bra igen när allt kommer upp igen, om och om igen? Att allt ska bli bra igen om vi fortsätter så här?

Det är inte lätt att bara dra ett streck och glömma allting om det alltid kommer pÃ¥ tal. Det tar tid att ta sig förbi och inte blir det lättare bara för att ni pÃ¥pekar saker och ting. Hade faktiskt underlättat om ni till exempel slutade att säga att jag är tyst. Jag pratar inte mer för det. Det kommer när det kommer. Känns bara sÃ¥ konstigt just nu, det borde ni väl veta. Kan inte bara lÃ¥tsas som om inget och fortsätta skratta och babbla pÃ¥. Ni säger ju inte heller sÃ¥ himla mycket…

Jag är inte den jag var innan jullovet började, åtminstone inte för tillfället. Och jag vill förbi allt det här, mer än nÃ¥gonsin. Jag saknar det vanliga. Saknaden blev sÃ¥ uppenbar igÃ¥r när vi skrattade en stund pÃ¥ biologin. I miss it. Känner bara att jag inte kan ta mig tillbaka själv…. jag hade önskat det fanns en stig där vi kunde mötas halvvägs.

Sometimes you can’t make it on your own…

Heeey.. sÃ¥ himla sugen pÃ¥ att skriva en massor. Känner det rinner i fingrarna, men jag vet inte hur jag ska släppa ut saker och ting, eller överhuvudtaget vad som behöver släppas ut. Bloggtorka men stor blogglust – och jag vet inte hur det gÃ¥r ihop egentligen. 😉 Fast iofsig kanske det beror pÃ¥ allt som händer runt omkring. FÃ¥r väl försöka lÃ¥ta det springa förbi, löser väl sig bäst sÃ¥. Vet bara allt är pÃ¥ tok just nu, och det känns…

i’m lost for words

Över till alla vardagliga saker dÃ¥. Var och promenerade idag med Milton. Rätt kallt ute, men ändÃ¥ sÃ¥ skönt. Behövde ventilera lite tankar och funderingar. Tog en snabbtur pÃ¥ stan i samma veva. Hittade ett och annat behövligt. Innan jag lämnade tillbaka lillprinsen sÃ¥ lovade jag även tvÃ¥ badsugna barn att ta med de pÃ¥ badet, och barnaskaran hann utökas med en till kille innan vi begav oss. Kan inte pÃ¥stÃ¥ det var det lättaste att ta hand om tvÃ¥ sjövilda fyra Ã¥riga pojkar i en bassäng. 😉

Ända sedan det nya året startade har det kommit lite mer ångest för varje dag, ångest inför balen. Eller ångest och ångest. Men sådana där tankar som man får då man känner att man inte alls har någon koll över läget. Dock känns det lite bättre nu efter ha ringt och bokat en tid för baluppsättning. Klänningproblemet ska jag titta lite närmare på senare. Vet nog i alla fall modellen på något ungefär. Återstår bara att se om det blir att sy upp en egen eller beställa.
 

ibland är det bra som det är
man behöver inte lägga till
eller dra ifrån

tiden lägger pussel i tystnaden
och inget mer behövs…

Jullovet tar slut här och nu, och jag pÃ¥börjar min sista termin i skolan. I alla fall för denna gÃ¥ngen. Nu Ã¥terstÃ¥r bara fem mÃ¥naders kämpande innan man fÃ¥r stÃ¥ som student. Student 2007. Wow sÃ¥ härligt alltsÃ¥. 🙂

Men skolstart betyder även deprimerande tider (eller kan jag bli mer deprimerad än jag redan är?). Ett stort projektarbete väntar att pÃ¥börjas, ett grupparbete borde göras och sÃ¥ mÃ¥ste jag se till att pÃ¥börja min 100 poängs kurs – webdesign. Känns bara sÃ¥ kämpigt just nu. Helst av allt vill jag inte kliva upp imorgon, ta mej till skolan. Har ingenting kul som väntar pÃ¥ mig där. Blä. Och sÃ¥ det där jävla jobbet…

Sen finns det så mycket mer jag är less på. Besviken på. Ledsen över. Irriterad på. Och jag orkar inge mer. Låter allt vara osagt, bäst så. Man kan väl hoppas allt löser sig (men varför, varför, varför skulle det lösa sig?).

Önskar att även 2007 för med sig underbara upplevelser, nya minnen att ta med sig i livet. Kanske ett helt nytt Ã¥r som slÃ¥r 2006. En nästintill omöjlig uppgift för det här Ã¥ret, men man vet aldrig vars de här 358 dagarna som Ã¥terstÃ¥r för oss till slut. 🙂

jag hoppas ni har förstÃ¥tt att jag tycker om er… kanske just därför ocksÃ¥ som jag blir sÃ¥ besviken när jag bryr mig sÃ¥ pass mycket. ibland har man ocksÃ¥ för stora förväntningar pÃ¥ andra, men vad ska man göra när man sÃ¥ gärna vill tro på saker ? förlÃ¥t är väl det enda jag kan säga… men jag kan inte lova det blir bättre.. 🙁

Jag har blivit utmanad av Isabell.
Här nedan följer fem påstående, vilket är sant och vilket är falskt?

1. Jag vill helst av allt bli advokat.
2. Hemma hos mig bor åtta stycken hundar.
3. Jag är halv svensk, halv finsk.
4. Jag älskar sushi.
5. När jag var 4 år bröt jag armen efter min första skridskotur.

Jag väljer att utmana är Mathilda, Emelie, Ellen och Sara.