lördag 13 januari 2007 @ 22:57 | Allmänt
Det är lördag, helg och lika ensamt igen. Och minst sagt lika tråkigt som för sju dagar sedan. Och ibland måste jag bara vara alldeles för dum som tror att det ska vara annorlunda, kanske förändras. För många önskedrömmar, och alldeles för höga tankar. Och stora förhoppningar ger alltid en större besvikelse. Under de senaste veckorna har jag färdats upp och ner som en berg och dalbana, med lika många uppgångar som nedgångar. Det fungerar för en stund men sedan blir det alldeles för påfrestande. Och de där nedgångarna tär allt mer på mig, mer än man tror. Jag vill inte vara en del av den här berg och dalbanan längre!
 Det är en hård värld där utanför
Full av ensamma människor
Ingen som hör dig
Ingen som ser dig när du går
Visst är han? 🙂 Tur är väl att han inte är min. Han är rätt gnällig och pratig. I början är det charmigt men att ha en jamande, jämrande och krafsande katt klockan 06 pÃ¥ morgonen är INTE kul 😛
Vet du, du är inte ensam om dess bergochdalbanor. Jag tror att de flesta har haft en riktigt jobbig och tröttsam höst/vinter. Det har jag haft i alla fall. Den värsta nÃ¥gonsing 🙁
Kramar!
Alla har vi väl sÃ¥na perioder…. det jobbiga är när det blir allt för mycket nedgÃ¥ngar och nästan inga uppgÃ¥ngar. Snart är det vÃ¥r och jag hoppas det gör att det känns lite lättare. Bara sÃ¥där allmänt.. när det blir ljusare, mer sol… värme…
Hoppas det löser sig för dig med allt ”strul”. Kram
Helger är härliga, men man ska helst vara frisk!