Det är svÃ¥rt att beskriva hur allt egentligen känns nu när det är över. Tolv lÃ¥nga kämpiga Ã¥r ligger bakom mig, och nu stÃ¥r jag äntligen här pÃ¥ ny mark. SÃ¥ som man längtat hit ändÃ¥. Fast samtidigt känns allt sÃ¥ vemodigt, sÃ¥ osäkert pÃ¥ nÃ¥got vis. Kommer nog ta en stund att hitta sin rätta position här utanför den ganska sÃ¥ trygga skolmiljö man tidigare levt i. Hittade en bit ur en lÃ¥ttext som säger det mesta just nu. It’s only goodbye, a smile and a cry. För sÃ¥ känns det nu när man lämnar alla vänner bakom sig. Eller bakom sig kanske inte är det rätta ordet, men vi splittras ju.

Tänkte visa lite fler bilder frÃ¥n balen och även frÃ¥n självaste studentdagen. En del av bilderna är mina egna, andra är lÃ¥nade. Hur som helst sÃ¥ vill jag säga att det varit riktigt kul att vara med om förra veckan, den sista veckan tillsammans. Den blev till ett mycket kärt minne. 🙂

För jag har tagit studenten, fy fan vad jag är bra! :wohoo:

AlltsÃ¥…blev sÃ¥ mycket med alla bilder. Tar studentbilderna en annan dag istället. 🙂

När jag var in och beställde min balklänning en av de där kalla dagarna i januari sÃ¥ kunde jag inte räkna med att tiden skulle gÃ¥ sÃ¥ här fort. Imorgon är det dags. 🙂 Nervositeten börjar sakta men säkert stiga sig pÃ¥. Samtidigt kryper rastlösheten i min kropp och jag bara önskar att kvällen/natten snart är över och morgondagen här. Har tid hos frissan klockan 11 och efter det väntar sminkning. Tror att det sedan kommer bli en alldeles oförglömlig kväll, bara nu vädret ocksÃ¥ visar sin goda sida till. Det regnade nämligen tidigare idag. Dock sÃ¥ sprack det upp under kvällskvisten och solen tittade fram. Och vi fÃ¥r ju hoppas att vi Ã¥tminstone slipper regndropparna imorgon. Fast helst av allt önskas ju lite solstrÃ¥lar sÃ¥klart! 😉

And all that I’ve been doing is without you…

I onsdags var det vår nationaldag, och jag hämtade Tindra dagen till ära. Vi tog oss en skön promenad genom stan, och sedan förbi hos Johanna där det bjöds på god smörgåstårta bland annat.  

Det nalkades grillfest hemma hos Camilla igår. Var kul att återse de tre tjejerna som varit på Kreta en vecka. Jag vill också utomlands ju. Inte för jag är avundsjuk på att de fått sol och värme, för det har ju vi också haft här hemma. Jag förstår inte riktigt, men vi har faktiskt haft sommar i nästan två veckor nu. Helt otroligt.  Idag var det första dagen på länge som jag faktiskt drog på mig jeansen.

Nu har den absolut sista veckan pÃ¥börjats. Om sju dagar tar vi studenten. Helt otroligt! Tiden gick sÃ¥ snabbt. Jag fixade gymnasiet. Det är dags att lämna sin klass, hela skoltiden överhuvudtaget, och gÃ¥ rätt in i vuxenlivet. Mycket spännande, men ändÃ¥ sÃ¥ nervöst. Mest av allt längtar jag nog efter allt firande som väntar. Balen är bara 5 dagar bort idag och allt börjar nästan vara klart nu. Eller det jag menar är väl att allt borde börja bli färdigt snart. Tiden rusar som vanligt i hög hastighet!  🙂 Idag hämtade jag för övrtigt min balbiljett, och imorgon ska min klänning följa med mig hem. Oooh! 

Kollade förresten mitt inlogg pÃ¥ Dexter och sÃ¥g att betygen i de flesta ämnen är lagda nu. I mitt individuella val, Foto 100 p, sÃ¥ ser jag ett G. Mitt livs första G! Känns mycket underligt. Det lÃ¥g och vägde mellan G och VG pÃ¥ grund av ’bristande intresse’, sÃ¥ det spelade väl inte nÃ¥gon större roll egentligen. MÃ¥ste ju ändÃ¥ läsa upp sÃ¥ man kanske lyckas komma in pÃ¥ läkarlinjen nÃ¥gongÃ¥ng. Men ändÃ¥, Mikaela och ett G. Det är nästan som ett skämt. Helst dÃ¥ fotografering är mitt största intresse. Men det blev väl sÃ¥ att jag inte alltid orkade släpa på tvÃ¥ klumpiga väskor. Oftast är det ju nog jobbigt med bara en. SÃ¥ det slutade med att jag prioriterade min egna älskade digitala vän, och vips sÃ¥ dalade betyget i skolans fotokurs.

Nåja. Jag och Komvux väntas ju bli jättebra vänner i höst, så de där betygen löser sig nog alltid!

Nu har vi haft sol och varma grader i flera dagar. Jättehärligt mÃ¥ste jag ju fÃ¥ säga. 🙂 GÃ¥ i kjol och linne, glassa runt i solbrillor, sola i bikini, spela kubb, äta glass och allt annat som hör till. Hurra för sommaren! :dance: Och att man börjar fÃ¥ sig en liten solbränna, ja det är inte alls illa ju.

Det verkar som att vädret tänker hÃ¥lla i sig, Ã¥tminstone om man ska tro meterologerna. Med stor sannolikhet sÃ¥ är det väl precis lika strÃ¥lande väder i helgen som vi har nu. Och det hoppas jag ocksÃ¥. 🙂 För jag och Camilla har bestämt grillfest pÃ¥ lördag. Och jag tror det blir alldeles perfekt ju. Behöver jag säga att jag längtar?! :laugh:

Idag sattes betygen så nu är det bara festandet kvar då. Jag hoppas verkligen att vi tänker dra ut på nationalpartajande redan imorgon och sen ser jag ju gärna att det fortsätter hela veckan ut ju. Det är hög tid för att börja fira studenten på riktigt nu! :wohoo:

Vill ha, vill ha, villa ha! Boda Nova Season, glas i rosa och grönt. :love:

Ju längre man väntar med att uppdatera bloggen, desto svårare blir det att skriva. Så känns det i alla fall. Och eftersom att det ändå var ett tag sedan jag skrev något vettigt här så fastnar orden på vägen ut.

I helg hade jag hoppats pÃ¥ fest. Gäller bara att ragga nÃ¥gon som är lika sugen som jag. Fast iofsig sÃ¥ är nästan alla borta eller sÃ¥ är de helt oladdade. Vissa stunder känns det nästan mer värt att invänta nästa helg. Men nääe.. hallÃ¥, vi är ju ändÃ¥ studenter och det mÃ¥ste vi ju ändÃ¥ ta och visa nu! 😉 Jag är dÃ¥ enormt laddad och jag hoppas pÃ¥ en discokväll Ã¥tminstone imorgon i alla fall. Kom iiiiiigen nu! :wohoo:

14 helt otroliga dagar kvar…

För er som funderar pÃ¥ vad jag önskar mig i studentpresent. Det är såååå svÃ¥rt ju. Vet inte riktigt vad man borde önska sig, men här är i alla fall en liten lista pÃ¥ nÃ¥gra prylar som jag gärna vill ha. Jaaaaa, jag vet att det mest är en massa dyra historier. 😉

Fredagen lyckades vi göra till ett mycket kärt minne som jag alltid kommer bära med mig och som jag kan ta fram dÃ¥ när saknaden blir för stor. Den stora dagen började med mösspÃ¥tagning i aulan där alla treor hade samlats. Blev ett kort tal av vÃ¥r rektor innan mössorna Ã¥kte pÃ¥. Lyckliga och förväntansfulla fortsatte vi mot matsalen där alla treor enligt traditionen ställde sig upp och sjöng. ’Vem vill va en trea nu? Alla, alla’. Minns själv hur hemsk man kändes sig som tvÃ¥a förra Ã¥ret när fjolÃ¥rets treor gapade för fullt. ’Vem vill va en tvÃ¥a nu? Ingen, ingen’. Brännbollsturneringen gick inte som planerat. Ja, det jag menar är att vi inte tog första placeringen som vi hade tänkt oss. Däremot knep vi en välförtjänt andra plats sÃ¥ en stor eloge till oss och vÃ¥r hockeyutrustning. 

 Efter några iskalla timmar ute på brännbollsplanen så väntade bastun varm hemma hos Erika. Där bjöds vi även på en underbart god middag, och så även en hel del spelade. Krogen var inte lika rolig som jag hade förväntat mig, men lite rolig var den helt klart ändå.