And I’d give up forever to touch you
’Cause I know that you feel me somehow
You’re the closest to heaven that I’ll ever be
And I don’t want to go home right now

Saknaden efter min tid pÃ¥ Ayia Napa gör sig mer och mer pÃ¥mind. Inte pÃ¥ det sättet sÃ¥ jag vill tillbaka till Ayia Napa för en ny partyvecka, utan pÃ¥ det sättet sÃ¥ att jag vill tillbaka dit till dom ögonblicken vi hade där just dÃ¥. Visst, jag vill tillbaka dit igen, men just nu saknar jag bara det jag hade. Och jag vill ha tillbaka det nu, igen. Uppleva allt om och om igen, vissa saker fler gÃ¥nger än andra. 🙂 Gud, jag har nog inte förstÃ¥tt vad ordet saknad egentligen betyder förrän nu…

Och imorgon är det dags för min operation. Kl.07.30 ska jag inbefinna mig pÃ¥ lasarettet och klockan 8 sätter det igÃ¥ng. Har förträngt alla tankar om hur det kommer bli osv, bara lagt allt nÃ¥gonstans där bak i huvudet. Det blev för jobbigt att fundera. Men nu tror jag att jag tagit mig förbi ’bockarna’ och jag är nog redo för morgondagen. Hoppas, hoppas bara att allt gÃ¥r bra och att det verkligen kommer se bättre ut och inte sämre (det är min största och enda rädsla!).