Varit en underlig ledig dag idag. Har inte varit utanför dörren pÃ¥ nästan hela dagen. Har inte gjort ett dugg. Ja, bortsett frÃ¥n besöket av Susanna som var trevligt trots att jag kanske inte var världens bästa sällskap. Känner mig varken glad eller arg idag. Jag gÃ¥r liksom bara pÃ¥ tomgÃ¥ng. Redan när jag vaknade imorse kände jag att jag längtade tills jag fick gÃ¥ och sova igen. Och det börjar väl bli dags snart. Skönt att fÃ¥ möjligheten att kanske vakna till en bättre dag imorgon. 🙂

Har börjat dag ett på min och en jobbarkompis nya liv, ännu en viktresa. Att man aldrig inser att man aldrig kommer lyckas. Går även omkring och väntar på mejl från min handledare i engelskan. Vill ha kommentarer och betyg på min recension. Kom igen, snälla, nu.

Och för att gnälla lite mer sÃ¥ kan jag ju berätta att jag känner mig sÃ¥ ensam. En natt utan Nicklas hittills, och det verkar som att det ska bli sex nätter till. Hatar verkligen avstÃ¥ndet. Just nu känns det som att det är en evighet tills vi ses igen. Och när jag tänker efter sÃ¥ vet jag inte när jag senast var ifrÃ¥n honom sÃ¥ länge. Vi har alltid hunnit och kunnat ses med ’bara’ nÃ¥gra dagars mellanrum, men nu ser det mörkare ut. Älskling kom hit nu. Mitt hjärta gör ont av saknad. ;(