Så vet man att det är vår
måndag 26 mars 2007 @ 15:00 | Allmänt

Norrland och snö, ja det vet vi ju alla hur det är. Snö exakt ööööööverallt. Och den ska ju ocksÃ¥ bort nÃ¥gongÃ¥ng. Solen och dess värme satte in idag precis som pÃ¥ de andra senaste dagarna, och pÃ¥ alla parkeringar i stan rÃ¥der smältningens kaos. Mest kaos rÃ¥dde nog uppe pÃ¥ Välkommaskolans parkering strax innan tvÃ¥. Visste sÃ¥ väl att jag skulle fÃ¥ problem med att lämna parkeringen, men jag hurrade lite tyst för mig själv när jag hade lyckats backa ut och bilen stod pekande i rätt riktning. Men jag tog nog ut den lyckan i förskott. 🙂

På en sekund så var det roligare över, och jag satt fast. Icke rubb-bar varken framåt eller bakåt. Och hur mycket den där stannande gubben försökte hjälpa mig så rörde sig bilen inte en endaste millimeter. Däremot så sprutade det vatten åt alla håll och kanter, och jag tror seriöst att förbipasserande människor trodde min bil var stans nya fontän. I panik ringde jag papsen som befann sig i Gällivare, och bönade och bad att han skulle komma. Den stannande gubben lämnade mig, och en ny bil var såklart tvungen att rulla över gatan och stanna.

Självklart var den ju fullproppad med killar i solbrillor som tydligen var pÃ¥ raggningshumör. ’Tjeeeena bruden, behöver du hjälp eller?’. ’Nääe, jag har ringt efter hjälp redan’. ’Faaaan ocksÃ¥, jag som trodde jag hade hittat ett ragg’. Kunde inte lÃ¥ta bli att skratta lite, trots att det inte riktigt var lääääge för skämt just dÃ¥. De lämnade mig i alla fall efter en stunds tjat om att jag ska skulle ringa dom och besöka dom vid deras grillplats dit de var pÃ¥ väg. Jojo, ofta liksom. 😉

Pappa anlände i alla fall strax därpÃ¥ och han lyckades heller inte rubba bilen en endaste millimeter. NÃ¥gra samtal kastades iväg i hopp om lite hjälp, men till slut blev han ändÃ¥ tvungen att lösa hela situationen själv. SÃ¥ han backade upp bakom min bil och kastade fast ett rep. Under den tiden sÃ¥ ser jag hur nÃ¥gra el-treor kommer vandrande allt närmare. ’Behöver du hjälp?’. Kunde bara skratta lite mer och ropa ’Nej, det löser sig’. Det hela slutade ju lyckligt i alla fall. Vi teamade och lyckades backa/dra lös audin med el-treorna som publik, och jag kunde sedan lämna parkeringsplatsen en erfarenhet rikare. 😛

Måååste fan ha varit årets händelse alltså. Synd bara att jag fick dela den med enbart mig själv. :laugh:

2 kommentarer
  1. 1039
    Lisa | måndag 26 mars 2007 @ 21:00

    Haha, vilken händelserikt liv du har 😉


  2. 1040
    Trollis | tisdag 27 mars 2007 @ 05:34

    Inne med en tisdagskram! :flower:


Skriv en kommentar