tisdag 23 januari 2007 @ 18:19 | Allmänt
när ingen förstÃ¥r hur det känns, när man stÃ¥r ensam kvar med Ã¥ngest i kroppen och allt känns mer än hopplöst…
Hoppade över fotokursen ikväll trots allt. Mycket dÃ¥ligt med tanke pÃ¥ att jag inte varit där sedan innan jul, jag missar alltsÃ¥ andra lektionen ikväll. Men vad gör man när all ork har runnit ur en, när man inte längre vet vad man ska se fram emot? När det känns tungt att ens kliva upp ur sängen? Skolan känns oerhört jobbigt, och tyvärr inte pÃ¥ grund av skolarbete. Jag tänker alldeles för mycket pÃ¥ det jag saknar, och det gnager sig fast. Allt känns seriöst helt hopplöst. Som om det hade varit jorden som hÃ¥ller pÃ¥ att gÃ¥ under, och det är bara jag som har möjlighet att rädda den. Och det vet vi ju alla, det är omöjligt att som ensam person rädda hela jordklotet. Lika omöjligt känns allt runt omkring mig just nu. Jag saknar ett öra som vill lyssna, som förstÃ¥r och som tar till sig av det jag säger. En slags katalysator som tar bort allt det här dÃ¥liga. Just nu känns det endast som att jag ventilerar mig pÃ¥ alla mina tankar helt öppet, för alla som vill höra. Men jag finner ingen annan utväg eftersom vi antagligen aldrig kommer kunna prata klart om det här (?). Och med alla dessa tankar utan svar, sÃ¥ kommer jag snart gÃ¥ under om jag inte lÃ¥ter de lämna mitt huvud emellanÃ¥t…
Hey, det kanske är nÃ¥got i luften idag? Jag känner mig ocksÃ¥ ganska orklös. Jag är i Göteborg som jag alltid drömt om, men ändÃ¥ känns allting jättefel 🙁
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig eller så.. jag har inga särskilda råd att ge.. och jag förstår att det kanske skulle kännas konstigt att prata om saker med mig eller så, eftersom vi inte känner varandra men ibland är det kanske det bästa. När jag var på festival i somras så kom en helt okänd tjej fram till mig (när jag satt och var ledsen) och pratade med mig och sen berättade jag om tankar jag inte ens visste att jag tänkt.. Vad jag ville komma fram till var att du får gärna maila eller så om du skulle känna för det!
Själv ska jag gÃ¥ ut och göra snöänglar. Jag pallar inte riktigt att vara här inne. ”Is something wrong with the air, since you can’t breathe in here?”
Ja, det gör det! 🙂 Jag vet hur mycket det gör att bara erbjuda sig att lyssna liksom. När man är nere sÃ¥ är det liksom de minsta sakerna som betyder mest och det är även de minsta sakerna som blir de största.. typ om nÃ¥gon inte svarar pÃ¥ ett sms eller nÃ¥t sÃ¥nt, sÃ¥nt som inte är en stor grej egentligen. Men det blir det dÃ¥.
Jag har lagt till dig pÃ¥ msn nu iallafall! Jo, man funkar ju lite sÃ¥.. man vill inte besvära de man känner.. det är rätt konstigt liksom. Men ja.. jag brukar vara rädd för att ”skrämma bort” dem och det är ju inte direkt samma sak med nÃ¥n man inte känner. Visst är det trÃ¥kigt att förlora en blivande vän, men det är mindre smärta liksom..
Det blev inga änglar. Jag irrade runt ute istället och handlade kakao och mjölk och gjorde varm choklad och kollade pÃ¥ OC och lipade lite. Det funkade det med. 😉 TJUGO MINUSGRADER? Jösses. Jag minns en gÃ¥ng när jag var i Växjö, det var när de var popstad.. dÃ¥ var det väl typ 15. Men damn. Jag fryser när det är plusgrader liksom ;D
Ã…h, sova lÃ¥ter skönt. Jag ska sova snart. Jag plÃ¥gar bara mitt huvud med tankar om jag är vaken 🙂 Vi hörs pÃ¥ msn om inte i bloggarna! Kram
Usch ja…. det är väl en sÃ¥n tid pÃ¥ Ã¥ret dÃ¥ det mesta känns trÃ¥kigt och jobbigt. Det är mörkt, kallt osv. Sen om man dessutom har andra bekymmer som tynger en sÃ¥ blir det ju ännu jobbigare.
Klart att du ska skriva om det här om du behöver!
Kram