Juldagen är ett minne för sig, som de flesta andra partydagar:heart:. Fick nog med allt man kan tänkas tycka och tänka under samma kväll där. Duktigt Mikaela. 🙂

IgÃ¥r körde jag & lillebror hem farmor. Första turen med bilen utanför stan och pÃ¥ 110-vägar ensam. I mörkret till pÃ¥ köpet. Gick mycket bra, och väl framme träffade jag Melvin, min 4 mÃ¥naders gamla tremänning, för första gÃ¥ngen. En söt liten knubbig krabat med underbara ögon. Tog samma biltur hem idag, dock i ljuset, hade ju nÃ¥gra timmar pÃ¥ multipartner att avverka. SÃ¥ ja, idag intog jag jobbet efter en veckas ledighet, och det tog väl emot kan jag säga. Fick iväg ett ynka abonnemang, men det verkade rätt dött pÃ¥ den fronten för alla andra ocksÃ¥. Fyra timmar där imorgon ocksÃ¥ innan jag fÃ¥r fem dagars ledigt innan nästa pass…

Ibland kan man känna sig dissad, idag är en sÃ¥dan dag. Men man ska väl tydligen ner ibland för att fumla i mörkret. Hatar sÃ¥dana här trista, trÃ¥kiga och sura dagar (ja just den här gÃ¥ngen kanske det handlar om en kväll). Brukar inte gÃ¥ att rÃ¥ för, som alltid annars, men idag känns det som att det verkligen fanns anledning till att känna sig sÃ¥ här. SÃ¥dant är trÃ¥kigt. 🙁

 Let the sun refuse to shine,
it won’t be long before the days are brighter…