DÃ¥ var jag ensam. Helt allena. Ingen sambo hemma, och ingen dotter heller. Det är tyst, och tomt. Helt galet att jag redan saknar henne. Saknade henne innan jag ens sagt hejdÃ¥ pÃ¥ tÃ¥gstationen. MÃ¥ste erkänna att det faktiskt hunnit rinna nÃ¥gra tÃ¥rar, och nÃ¥gra till lär det bli innan jag fÃ¥r krama om henne igen pÃ¥ tisdag. Jag vet att det är nyttigt, för bÃ¥de mig och henne, att vara ifrÃ¥n varandra lite, men det känns faktiskt tungt. Jag antar det blir lättare med tiden och ju större hon blir. 🙂

Jag har sen jag kom hem vid 7 imorse hunnit städa sÃ¥ gott som hela lägenheten. Bara golven kvar i hallen och Sagas rum. Men jag hamnade mitt i allt ute i köket och är i full gÃ¥ng och gräddar lite blÃ¥bärsmuffins. Det känns som när Saga bara ligger ute i vagnen och sover. Man stressar pÃ¥ här inne med allt och lite till, försöker hinna göra sÃ¥ mycket man kan före hon vaknar. Men ingen Saga som sover ute i vagnen inte. Hon har ungefär en timme kvar pÃ¥ tÃ¥get innan Nicklas lämnar av henne i Gällivare hos mormor. Hon fÃ¥r säkert kul. 🙂

Näe, göra färdigt städning och bakning nu, sen ska jag nog vila lite så jag orkar med tvättstugan i eftermiddag/kväll.