Om ungefär 3 timmar borde Nicklas kliva in genom dörren här hemma. TÃ¥get är som vanligt försenat. Bra och dÃ¥ligt. DÃ¥ligt för jag fÃ¥r vänta sååå länge, bra för att vi fÃ¥r ut resegaranti och kan boka fler tÃ¥gbiljetter för samma peng. 🙂 Jag är i alla fall nöjd för att han tog tÃ¥get istället för bilen. Jag hatar när han är ute och lÃ¥ngkör ensam. Man är alltid sÃ¥ orolig!

PÃ¥ söndag stoppar jag Nicklas pÃ¥ tÃ¥get upp till norr igen. Och faktiskt Ã¥ker Saga med. Hon ska fÃ¥ hoppa av i Gällivare och tillbringa tvÃ¥ hela dygn hos mormor. Och jag… ja jag ska vara alldeles ensam här hemma i UmeÃ¥. Har en tid pÃ¥ sjukhuset pÃ¥ mÃ¥ndag varav vi löste det sÃ¥ här. Jag är redan nu helt 100 pÃ¥ att jag kommer sakna Saga grymt mycket, känns nästan lite tungt att skicka iväg henne. Inte för att hon kommer ha det dÃ¥ligt pÃ¥ nÃ¥got sätt och vis, men hon är ju min pluttenutt. När hon sov borta första gÃ¥ngen i höstvintras, dÃ¥ hemma hos morfar, vaknade jag jättetidigt och kunde inte somna om. LÃ¥g verkligen bara och väntade pÃ¥ att fÃ¥ ringa och kolla läget, och att fÃ¥ Ã¥ka dit och krama om min bebis. 🙂

Hursomhelst. Söndag och mÃ¥ndag helt för mig själv. Jag har planerat att tvätta och städa, i lugn och ro. Plantera om blommor är ocksÃ¥ nödvändigt. Sen har jag kommit pÃ¥ en jätterolig presentidé som jag vill prova mig pÃ¥. Vad det är kommer inte avslöjas förrän presenten är överlämnad, och när det blir vet man aldrig. 🙂 Kanske hinner jag dejtas med Lily ocksÃ¥. Om hon nu har tid över denna gÃ¥ng. 😀

Lily & jag. I hamnen här i Umeå, april 2008. Vad jag/vi inte visste var att jag exakt 1 år senare skulle tacka ja till en lägenhet i Umeå, och att jag ytterligare 1 år senare tillsammans med Nicklas skulle bli föräldrar åt världens bästa Saga som föddes på Norrlands Universitetsjukhus.