En bild som gör mig lycklig
onsdag 26 januari 2011 @ 23:26 | Vardagligt


Nationaldagen år 2007, samma år som jag tog studenten. Bara någon dag efter denna härliga sommarfest gick jag studentbalen, och någon dag efter det så tog jag studenten. Här är jag tillsammans med Susa, en av mina allra bästa vänner. Saknar vår tid tillsammans…enormt mycket!

‘And for the million hours that we were, well I’ll smile and remember it all…’ Champagne high med Sister Hazel. En av alla dom låtar som bara får mig att tänka på Susanna och vår tid tillsammans. Känns lite lustigt att det låter som att jag skriver om någon som inte finns längre. Men Susanna finns kvar, i allra högsta grad. Bara det att den vänskap vi hade inte riktigt är densamma. Visserligen är vänskapen ändå densamma på det sättet att när vi väl tar oss tid att ses så känns det precis som där vi lämnade det. Är bara ledsen över att vi tappade bort tiden för varandra.

Sedan 2005 har vi bott den största delen på olika orter till exempel. Och sen är det pojkvänner som kommit emellan och stulit tid. Sen blev jag ju mamma. Inte för att jag ser det som något bekymmer att vara mamma, men dom flesta som fått barn vet nog precis vad jag talar om. Vänner tenderar att glida ifrån en, vissa försvinner helt. Man är helt plötsligt på olika håll i livet. Men i mitt och Susannas fall tror jag allt berott på Gällivare/Luleå/Umeå.

Jag älskar i alla fall alla dom minnen jag har med henne. Så många tokiga, så många roliga. Alla bilder jag tittade på igår från våra tider. Ja herregud. Är bara så att vi måste sammanstråla nästa gång jag är i stan, eller hur Susanna? Lämna Saga hemma hos sin mormor så vi kan laga gomiddag och ta en cider eller två. Finns ju så många gamla goda minnen att prata om. ;-)

Skriv en kommentar