34 dagar har gått utan dig min älskling. En evighet, men ändå är det som det vore igår vi sågs. Här står jag desperat och borrar in näsan i dina användna t-shirtar, bara för att få känna doften av dig. Är evigt tacksam att jag mitt i all sorg och chock den där natten sprang till tvättkorgen och samlade ihop alla dina t-shirts och tröjor, bara för att ha kvar, så ingen (läs mamma ;-)) skulle hinna tvätta undan. Allt i ett desperat försök att få ha dig kvar… Saknaden är oändlig.