Det kallas tvivel, det där som stör.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.
Och jag ser hur du tänker på nåt,
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur.
En obehaglig distans,
en konstig känsla nånstans.
Det känns tomt – eller hur?

Efter många funderingar och en stor klump i magen har jag just kommit fram till en sak. Det som händer, det händer. Och om det nu händer, så finns det inget som kan förhindra det. Så bort med den dumma klumpen i magen. Ja, bort med alla dåliga tankar, för egentligen, jag känner ju tillit. Till hundratio procent. Men det är svårt ändå, för jag tar ingenting förgivet. Man ska helt enkelt vara rädd om det man har.

…och min älskling, saknar dig på tok för mycket just nu. Kom till mig, var med mig. Längtar så efter att få känna dig nära mig igen. Mitt allra underbaraste hjärta. Jag vill alltid ha dig nära. 🙂

Vilket underbart år det har varit. Framförallt den senare halvan. Lyckan och glädjen över att funnit Nicklas. Eller kanske lyckan över att han fann mig? Nu ser jag fram emot ett 2009 tillsammans med honom. Känns stort att vara två. Att ha någon man saknar ihjäl sig efter, någon som faktiskt är den man allra helst vill spendera all sin tid med. Så många drömmar man har nu, så många saker man vill göra tillsammans. Men jag gissar att vi hinner, för som det känns nu så vill jag ha hela livet tillsammans med honom. En underbar känsla som mest troligt håller sig kvar. För alltid. 🙂

Annars har väl året mest gått på rutin. Jobb, försök till att plugga, festat, umgåtts med vänner osv. Det är då i alla fall en sak jag hoppas 2009 ger mig. Mer tid och motivation till plugget. Tar mig sådan tid att plugga upp mina ämnen, och det känns som att min dröm faller längre och längre bort. Lika bra att jaga den nu medans den inte är så långt bort kanske. För jag längtar faktiskt. Att få flytta härifrån. Börja plugga. Vara på väg i livet. Låta framtiden ta fart. Det kommer en dag… 🙂

Är så trött så jag tror jag dör. Inte det lättaste när man har svårt att somna (utan dig), och när man väl somnar så är det bara någon timme kvar tills man måste upp igen.

Då var även denna julen över, och den har faktiskt varit helt okej. Men så klart så hade jag ju allra helst ändå spenderat den med Nicklas. Men det kommer väl en till jul nästa år. 🙂 Fick annars jättefina julklappar, blev riktigt nöjd faktiskt. Saker man önskat sig, och saker man behöver. Och dagen var riktigt mysig. Julgröt och julbad tillsammans med Melvin och Louise. Julklappsöppning genom telefonen med älsklingen. En hel dag hemma hos moster med så gott som hela släkten. Och så sedan en kväll hos pappsen. Var riktigt slut när jag kom hem strax efter tio kan jag ju berätta.

Brummade iväg till Kiruna på juldagen och tog en utgång där. Var riktigt skoj faktiskt. Trodde jag inte. Hade inga förväntningar alls på kvällen, men jag gissar den blev som den blev bara för att jag kände att sällskapet var underbart. 🙂 Och jag kan ju säga att jag mådde precis som jag förtjänade igår. Urk och blä hela dagen. Fast mest var det väl skallen som spökade. Inte riktigt ont, utan mer som ett illamående där uppe. Nåja, idag har det varit bättre, men ändå känner jag mig inte riktigt kry. Men det beror nog mest på förkylningen som fortfarande härjar.

Funderar lite vad man ska hitta på till nyår. Den dagen känns inte så välkommen, men vad ska man göra. Går ju inte att stanna upp tiden. Fast iofsig är det ju skönt att ett nytt år tar början. Nytt år och nya förväntningar. 🙂

Enda anledningen till att jag är uppe den här tiden är för att jag var tvungen att kasta i en maskin med tvätt. Och för att jag på en timme ska hämta barn och sedan besök badhuset. Ganska mysigt med julbad, och att hinna få träffa gudbarnen innan firandet börjar med släkten. 🙂 Är dock väldigt trött, men gissar det är övergående. Blev ganska så sent med tanke på att det blev en tidig morgon idag, men vad gör det. Sova hinns ikväll. 🙂

Får önska er alla en riktigt god jul, så hörs vi igen när mellandagarna är här. 🙂

Måndagen försvann i ett nafs. Jobbat mellan två och tio, och gud vad folk det varit. Antar det blir ännu mer fart imorgon. Sista dagen före jul, och alla människor som är på jakt efter dom sista julklapparna. Panik, panik och ingen som hinner laga mat hemma. Nåja bara att bita ihop för sedan följer tre förhoppningsvis sköna lediga dagar. 🙂

Julafton ska firas tillsammans med mamma i år, och denna gång blir det hemma hos moster. Juldagen spenderas hos pappa, och kvällen bjuder nog sedan på fest. Men jag funderar lite grann på det där. Få se, få se. Annandagen är än oplanerad, men hade hoppats hinna träffa älskling i alla fall. 🙂

Vilken sovmorgon det blev. Och vilken överraskning när jag vaknade! Kvart i tolv vaknar jag av att det bultar på dörren. Och genom mitt titthål ser jag ingen mindre än min älskling. Åh vad glad jag var. Att få slänga mig i hans famn. Bara få ligga nära. Lyssna på hans andetag. Känna hur våra hjärtan klappade i takt. Även om det bara blev fem timmar tillsammans kändes det underbart. Fast jag saknar han om ännu mer just nu. Inte lätt med den här kärleken och saknaden. Hoppas bara det inte dröjer så många dagar till innan vi kanske kan ses igen. Annars står sjunde januari kvar.

Idag döptes mitt tredje gudbarn. Var mysigt med en liten stund i kyrkan, dopfika och sedan kvällsmys med kinamat hemma hos familjen. Nu är jag dock hemma igen, lite trött men ack så rastlös. Även om jag hade kunnat somna just nu känns det inte alls lockande. Så få se om det blir något spännande eller om kvällen bara rinner iväg. Imorgon blir det då sovmorgon i alla fall! 🙂

Min älskling. Mitt hjärta. Min saknad. Min längtan. Mitt allt.