And I want to say that it’s not always easy,
but it’s simple that way.
And I want to stay and play it out,
but I still have my doubts.
Beautiful things can never stay,
the same way.
They pass,
they pass away.
They always change.
Bjussar på några bilder på Milton från i måndags när jag nu ändå har installerat lightbox. 🙂
Woho, idag skyltades skolan i ett par efterlängtade pappersark. Mösspåtagning. Den 11 maj. Tre veckor återstår. Såååå spännande ju! 🙂 Vi är verkligen på väg mot slutet och jag ser fram emot allt. Fast ja kanske inte den här veckan som väntar nu, lär ju bli slit med det där projektarbetet varenda dag ända fram till fredag. 😐
Fick ett otroligt sött blomsterbud för en stund sen från världens underbaraste i Stockholm. Tack än en gång, Mathilda! :love:
Var länge sen jag satt och väntade på mejl, och jag hade faktiskt glömt hur spännande det kan vara. 🙂 Springer ut och in på mitt mejlkonto hela tiden och hoppas varje gång jag fått svar. Har nämligen lite mejlkontakt på gång med en familj från USA, mycket spännande! 😀
En natt utan drömmar, i alla fall utan drömmar om er och allt det här. Vilken mardröm att vakna upp i dag och inse sanningen. Den kommer inte att försvinna… 😐 Och det gör ont.
Min blogg är min bästa vän och visst gör det ont då jag inte riktigt får ut exakt allt som jag känner. Ibland känns det verkligen som att mina känslor är för privata för det här, men samtidigt vad ska jag annars blogga om? Jag bloggar ju faktiskt bara om saker runt omkring mig… Och det är också därför som det bara känns mer och mer rätt att få skriva ut allt det som jag verkligen känner för ögonblicket. Men frågan är ju vem som egentligen lyssnar?
Kanske kommer jag måsta lösenordsskydda en hel del blogginlägg framöver. Inte bara för min egen skull, utan även för alla de andra inblandade. Vi tillhör ju trots allt en enda stor soppa… :doh:
