1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.

Will it be ok? Tired
How are you feeling today? Hunger
How do your friends see you? I have a party in my head (I hope it never ends)
Will you get married? Heartbreaker
What is your best friend’s theme song? Forever
What is the story of your life? Where are you
What was high school like? Like toy soldiers
How can you get ahead in life? Soulmate
What is the best thing about your friends? Oh, vilken härlig dag
What is tonight going to be like? I’m no angel
What is in store for the remainder of this weekend? Mystery
What song describes you? Another day
To describe your grandparents? Best of you
How is your life going? Say say say
What song will they play at your funeral? 500 miles
How does the world see you? One world
Will you have a happy life? You give me something
What do your friends really think of you? Who says you can’t go home
Do people secretly lust after you? Blinded by the sun
How can I make myself happy? Let me blow your mind
What should you do with your life? Sen du var här
Will you ever have children? I need a man to love

Har under flera år drömt om att få åka iväg som au-pair till USA, och bara gått och väntat på den där hösten innan avresan då jag äntligen skulle få anmäla mig. Och nu är den här. Ansökningspapprena är utskrivna och jag bara väntar på att börja fylla i dom. Men är jag säker på att jag vill åka iväg? Lämna mamma, pappa, lillebror, övrig släkt och alla vännerna hemma i Sverige ett helt år? Klarar jag av det, har jag den styrkan? Vill fortfarande iväg till USA, men som au-pair ett helt långt år, är det verkligen det jag vill? Åh. Kanske är jag bara rädd för att det är nu det händer. Det låter bara så skrämmande när det är så nära och när jag vet att det handlar om ett helt år. Men ja, jag vill iväg, jag vill. Jag måste nog bara ta in den informationen som säger att det är nu som tiden är, den som jag väntat så länge på. Så hemskt spännande och läskigt på samma gång. 🙂

Yaay, det är äntligen lov. Ett sista höstlov. Höstlov ? Det är ju för fasen vinter hos oss. Fast lov som lov. 🙂 Tycker de flesta av mina dagar varit så tråkiga och deprimerande, men idag kändes allt helt okej. Ett efterlängtat lov kom, jag var och hämtade ut mitt körkort, min bil gick igång igen efter några dagar i koma (och strejkade än en gång), fick tillbaka matteprovet som jag hade nästan fullpott på och så gick min bil igång igen. 😉 Ja. Och så några timmar med Tindra. Fast hon sov mest hela tiden – precis som en av bilderna visar. Dom andra bilderna visar hur isande kallt det är ute. Alla träd är helt vitklädda, och man går ogärna ut frivilligt. Brrrr! Fast visst är det ju ändå mysigt, fast nu saknar jag julen mest. Helst när varje morgon bara blir mörkare och mörkare, och man knappt orkar upp. Har till och med tjuvstartat med en julsång idag. Crazy me. 🙂

Tro mej när jag säger att pengar och en smal kropp visst är lycka – i alla fall för mej. Det är visserligen inte allt i världen, men jag är helt säker på att det gör en lyckligare. Det hade fungerat på mej. Men jag har varken pengar eller smal kropp. Visst, jag är lyckligtvis inte ett av dom fattigaste barnen i världen, för jag har mat och jag har kläder, och framförallt så har jag ett hem. Och visst finns det väl några slantar som jag kan göra något kul av ibland – kanske oftast. Men det är inga pengar som räcker till allt det jag behöver och vill.

Och kroppen då? Inte lider jag heller av övervikt som tyvärr många andra gör, men vars är den där perfekta kroppen jag vill ha? Perfekt kanske till och med är att ta i. Eller ja, vem drömmer inte om en perfekt kropp. Men jag vill åtminstone ha en smal, normal kropp. Nu ser jag bara en oönskad kroppsform passera förbi alla speglar jag ser. Extra onödigt hull kring magen. När ska det någonsin försvinna? Har jag inte kämpat tillräckligt? Dieter hit och dit, träning kors om tvärs. Till slut ger jag upp. Det går för sakta, jag ser inga resultat. Och alla dessa frestelser. ’Vad gör en godis? Ingenting.’ Ja, tillslut blir det ju som vanligt alldeles för många godisar, och efter en syndning från min sida ger jag upp. Näe tack, kan jag få beställa ett lager med kraft att säga nej, motstå allt det goda som jag vet förstör. Klart jag känner mej deppig nästan hela tiden när vikten förföljer mej varje dag, och när jag vet att det är mitt eget fel. Ångesten efter de mindre nyttiga middagarna och efter filmkvällarna, ja det är ju sådant jag själv (tyvärr) framkallar.

Snälla gud, ge mig styrka att fixa det här en gång för alla! Jag vill också komma ut ur det här deppträsket någongång och jag vet att 80% av min väg går genom vikten.

Tyckte väl att det kändes som att jag hade glömt att berätta något jag gjorde i torsdags – hade ju nämligen mössprövning i skolan. Helt underbart, fy fan vad jag längtar till våren och sommaren nu! Beställde i alla fall en studentmössa i lyxigaste variant med guld brodyr och diamant framtill. Och så ett champagneglas. Då är jag halvt redo för studenten då. 🙂 Undrar dock vad räkningen kommer hamna på, säkert på sjuhundra eller något sådant, ska ju alltid vara så dyrt.

Känns som jag hunnit göra en massa vettigt idag, fast jag egentligen nog inte gjort det. 😉 Har i alla fall varit iväg och fotat mig till körkortet samt skrivit på grundhandlingen, så jag ska posta iväg dom senare. Även hunnit beställa mig en kameraväska, blev en Samsonite Trekking 130 då det passar min ekonomi bäst just nu. Vad mer var det jag hunnit ? Hm. Ja just ja, hämtat ut pengar åt mamma också så bilskolans räkning kan bli betald. Och så givetvis varit i skolan! Och nu ska jag plugga lite matte innan jag ska iväg och plocka upp Pernilla. Har nämligen nästsista provet i matte D imorgon (ja utöver det nationella provet då). Får hoppas det går bra, känns rätt okej iaf. 🙂

I helg väntar högskoleprovet och eventuellt hundvaktning, så det blir en nykter helg för mig trots att egentligen hela Gällivare ska ut. Jaja, jag kan ju i alla fall ta mig några raggar runt stan med min kära bil så jag är inte alls ledsen för det. 😉

En nervös jag klev ut ur bilen på Vägverket halv 11 imorse. Och ännu nervösare blev jag, ju längre tid jag fick stå och invänta den som skulle kugga eller godkänna mig cirka en timme senare. Tror klockan hann bli kvart i 11 innan han dök upp och jag kunde påbörja körningen. Tiden gick jättesnabbt och jag blev förvånad då han bad mig köra tillbaka till Vägverket. Hann tänka jag var kuggad eftersom man oftast får vända tillbaka rätt snabbt, men jag kunde inte komma på att jag haft dålig koll under hela körningen. Men när jag väl hade parkerat och slagit av bilen så tittar han på mig och säger ’Ja Mikaela, du är godkänd’. Helt otroligt! Jag har körkort. 😀

Den absolut sötaste gullungen i världen! <3

Dagens plus: Kameran anlände i onsdags! Hurra, hurra, hurra! 🙂 Dessutom har jag promenerat dom timmarna jag satte som mål denna vecka. Ännu mera hurra! Och det bästa av allt, det är fredag ! 😀

Dagens minus: Håller på att drunkna i skolarbeten och massa plugg. Har faktiskt hela fem prov/redovisningar att vänta mig dom tio skoldagar vi har kvar innan höstlovet. Suck! Dessutom ett högskoleprov som äger rum under hela lördagen nästa vecka. Nåja.

Sen så har jag kört sista(?) gången på bilskolan idag. Det vill säga om jag nu klarar uppkörningen nästa vecka. Åh herregud. Börjar bli något nervös. Det finns ju ändå massa småsaker jag kanske är dålig på ibland och/eller totalt glömmer bort. Jag är näst intill helt säker på att det blir kuggning.

Under varje årskurs på gymnasiet får man 100 poäng att välja på individuellt val, och i år valde jag och fick fotografi. Lycka! 🙂 Tänkte nämligen välja kursen redan första året, men då tog dom bara in andra och tredje års elever. Under andra året valde jag istället trafikkunskap med tanke på att jag skulle få teorin till körkortet betalt av skolan. Och tillslut så kom det här året.

Har hittills hunnit tillbringa fyra tisdagskvällar på fotoklubben, och jag trivs. Än har vi bara tagit grunderna i det mesta. Kollat hur en systemkamera fungerar (i stora drag), hur man framkallar film och sedan förstorar upp det på en papperskopia. Det är jätteintressant, och jag hoppas att vi ikväll får gå in i mörkrummet än en gång. Nu har vi nämligen halverat gruppen så man endast läser foto varannan vecka, och idag är större delen av min grupp på mönstring. Det betyder att vi som är där troligtvis kommer få jobba på varsin förstorningsapparat, vilket är mycket lättare och roligare ju. Ju mer tid vid apparaten, desto mer förstorningar hinner man göra. Tjooho! 🙂