Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå,
och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små.
Skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå,
och tysta ruva stugorna med snöskägg på.
Då komma väl de hundra, då komma väl de tusen
lusseknektar vandrande kring husen.

Ryser lite extra när jag hör den här julsÃ¥ngen. Varje Ã¥r. Samma sak. Det har blivit som en tradition att gÃ¥ till kyrkan, och lyssna. De är verkligen duktiga. Och om jag känner efter sÃ¥ har det faktiskt börjat kännas lite som jul. Även fast det bara är ytterst lite än sÃ¥ länge. 🙂