Inskolningen för vår minsting blev bekymmerslös och hon vinkar glatt när hon lämnas på dagis om mornarna. Nu väntar vi bara på det där bakslaget. För vad vi minns av Sagas inskolning var att den också gick bra, men att ett bakslag (som ju är vanligt) kom efter några veckor. Jag hoppas ju såklart vi slipper med Tuva, för vad är värre och mer smärtande i mammahjärtat än när man måste säga hejdå och lämna ett gråtande barn hos andra än hos trygga mamma/pappa?

Underbara älskade Tuva