En mÃ¥nad har gÃ¥tt sen vi sa hejdÃ¥…

Dagar blir till veckor, veckor blir till månader och så småningom blir månader till år. Tiden kommer alltid att fortsätta att gå, men minnet av finaste Victor kommer leva kvar hos oss ändå. Jag gråter inte längre varje dag, men tanken springer dagligen iväg till Victor. Även om det än inte sjunkit in helt att denna saknad är för evigt så börjar det ändå bildas någon slags fakta upp i huvudet att Victor faktiskt är borta. Borta från denna jord, men kanske bara någon annanstans? Det vill jag så gärna tro. Att han ändå finns här omkring oss alla som blev kvar med saknaden och sorgen. Att han på något vis ser efter oss.