På onsdag ska Nicklas på arbetsintervju. Hemma i Umeå. Jag ska hålla tummar och tår, och hoppas att ni också gör det. Hålla tummarna för att det är ett lovande jobb och att Nicklas får det om han vill ha det. Visst, det kommer innebära att han går ner i lön, ganska mycket dessutom. Men att få komma hem, på riktigt, ja det vore alldeles underbart. Och det hade underlättat en hel del. För mig, för Saga och för Nicklas. För oss alla. Dagis, jobb och skola. Vi får hoppas på det bästa. 🙂

Ett par gamla brädor. Augusti 2007.