Tro mej när jag säger att pengar och en smal kropp visst är lycka – i alla fall för mej. Det är visserligen inte allt i världen, men jag är helt säker pÃ¥ att det gör en lyckligare. Det hade fungerat pÃ¥ mej. Men jag har varken pengar eller smal kropp. Visst, jag är lyckligtvis inte ett av dom fattigaste barnen i världen, för jag har mat och jag har kläder, och framförallt sÃ¥ har jag ett hem. Och visst finns det väl nÃ¥gra slantar som jag kan göra nÃ¥got kul av ibland – kanske oftast. Men det är inga pengar som räcker till allt det jag behöver och vill.

Och kroppen dÃ¥? Inte lider jag heller av övervikt som tyvärr mÃ¥nga andra gör, men vars är den där perfekta kroppen jag vill ha? Perfekt kanske till och med är att ta i. Eller ja, vem drömmer inte om en perfekt kropp. Men jag vill Ã¥tminstone ha en smal, normal kropp. Nu ser jag bara en oönskad kroppsform passera förbi alla speglar jag ser. Extra onödigt hull kring magen. När ska det nÃ¥gonsin försvinna? Har jag inte kämpat tillräckligt? Dieter hit och dit, träning kors om tvärs. Till slut ger jag upp. Det gÃ¥r för sakta, jag ser inga resultat. Och alla dessa frestelser. ’Vad gör en godis? Ingenting.’ Ja, tillslut blir det ju som vanligt alldeles för mÃ¥nga godisar, och efter en syndning frÃ¥n min sida ger jag upp. Näe tack, kan jag fÃ¥ beställa ett lager med kraft att säga nej, motstÃ¥ allt det goda som jag vet förstör. Klart jag känner mej deppig nästan hela tiden när vikten förföljer mej varje dag, och när jag vet att det är mitt eget fel. Ã…ngesten efter de mindre nyttiga middagarna och efter filmkvällarna, ja det är ju sÃ¥dant jag själv (tyvärr) framkallar.

Snälla gud, ge mig styrka att fixa det här en gång för alla! Jag vill också komma ut ur det här deppträsket någongång och jag vet att 80% av min väg går genom vikten.