Äntligen slut, äntligen början. Nyårsaftonen igår var ingen höjdare. Visst, jag hade trevligt sällskap, åt god middag både hos mor & far, såg lite raketer och så, men den där riktiga känslan fattades. Och tårarna rann faktiskt på tolvslaget. Kändes viktigt att få vara med Nicklas den stunden, men vi var som sagt på två olika platser. Tanken på att inte få stå tillsammans när raketerna lyste upp som mest har följt mig långt innan december, så det är faktiskt riktigt skönt att det är över nu. Nästa nyår ska jag hålla hårt i honom. Inga fler nyår ensam.

Hursomhelst så har den här dagen åtminstone varit mysigt. Flydde till Kiruna ganska så tidigt idag, hämtade upp Nicklas och Amaroq från stället där dom firat nyår. Sovit bort mest hela dagen, ätit mat, sovit lite mer och badat med tända ljus. Har en sådan ro i kroppen av att bara få vara nära. Är ledig ännu imorgon och lördag, så först söndag hoppar jag i bilen hemåt. Så ska passa på att mysa. Men även att ta tag i den där engelska boken (än en gång!) som ska lämnas tillbaka till bibblo på onsdag igen.