Det är alltid lika underbart att få vakna upp till en ny dag efter en lång och plågsam bakisdag. Allt känns perfekt just nu. Förutom saknaden efter älsklingen. Vaknade vid nio och kände mig helt utvilad så jag hoppade upp ur sängen. Har donat på här hemma med disk och lite småplock, fixat färdigt farsdagspresenten också. Ska snart ta mig ut i vintervädret och ta mig mot jobbet. Överväger om jag ska ta bilen eller om det blir fötterna som får jobba idag. Svårt val.

Hur kan det vara möjligt att älska dig så mycket som jag gör? Att tro att kärleken inte kan bli så mycket större än så här, och ändå inse att den bara växer mer och mer för varje dag som går. Du är verkligen hela mitt allt Nicklas. Och ingen ska någonsin få ta det ifrån mig.