tisdag 25 september 2007 @ 09:58 | Funderingar
Ibland händer det att man har alldeles för höga förhoppningar pÃ¥ saker och ting, och jag tror jag just varit med om det än en gÃ¥ng. Jag vet inte hur jag alltid lyckas, men saker som verkar finnas inom räckhÃ¥ll visar sig alltid helt plötsligt ligga flera mil bort. Och oftast sÃ¥ känns det som att orsaken ligger i mina händer, för pÃ¥ nÃ¥got underligt sätt lyckas jag alltid skjuta saker ifrÃ¥n mig. Jag har just insett att jag är hur dÃ¥lig som helst pÃ¥ att lÃ¥ta saker närma sig mig. Och jag är ledsen för det. Det blir helt enkelt sÃ¥ att varje gÃ¥ng det finns nÃ¥got man vill ha, sÃ¥ vill man ha det alldeles för mycket för att det ska fungera. GÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng har jag tänkt att ’nästa gÃ¥ng, dÃ¥ blir det annorlunda’, men ändÃ¥ stÃ¥r jag och stampar kvar pÃ¥ samma ställe varje gÃ¥ng. Och just den här gÃ¥ngen sÃ¥ tror jag faktiskt att det kanske redan är försent för en förändring. Men önskan om en ny riktning lämnar mig inte än…
Det blir nog bra ska du se :flower: Nu låter jag nästan lite som du :laugh:
MEN jag vill fortfarande inte tjata, 😆 dock fÃ¥ igÃ¥ng allt. SÃ¥ kika gärna pÃ¥ loopia/manufrog och sÃ¥, sÃ¥ jag kan fÃ¥ igÃ¥ng domäne och grejs och sÃ¥ kan jag skicka 200 spänn vilken dag som helst!
jag känner igen mig i det där, att stÃ¥ och stampa pÃ¥ samma ställe, men jag kom ur det. kan jag sÃ¥ kan du 🙂
well… jag insÃ¥g att jag behövde lite me-time, och enda sättet att fÃ¥ det är att avskärma sig frÃ¥n saker som möjligen leder till mindre me-time. det är en skön känsla att inse att negativa saker inte pÃ¥verkar dig längre, och att ingenting har nÃ¥n mening.. visst efter ett tag kommer man behöva substans igen men för tillfället funkar det här sjukt bra.
vet hur det känns. fortsätt kämpa! det lönar sig i längden, även om det känns hopplöst ibland.