Vill-bli-smal-tankar
torsdag 2 mars 2006 @ 17:12 | Vikt/Träning

Jag blir inte klok, och jag vet att folk omkring mig inte blir mer klok än mig. Känner mig som en ljugande och tjatig ragata som hela tiden säger ’Jag ska bli smal. Nu gäller det – pÃ¥ riktigt!’. Och när gäller det dÃ¥? Aldrig. Jag bestämmer ju mig alltid, och jag är sÃ¥ säker pÃ¥ att jag ska fixa det. Men likt ändÃ¥ gÃ¥r det i stöpet. Vad ska man göra alltsÃ¥? Ibland önskar jag ändÃ¥ att jag hade anorexia. Inte för att jag vill mÃ¥ dÃ¥ligt pÃ¥ det sättet, utan bara för att jag vill ha styrkan att gÃ¥ ner i vikt. Det är inte hälsosamt nej, och NEJ jag strävar absolut inte efter att fÃ¥ det heller.

Men Ã¥h, jag vill gÃ¥ ner i vikt. Jag vill, vill, vill ! Jag försöker ju ändra pÃ¥ matvanor, men det gÃ¥r inte när man bor i en anti-hälsosam familj. Här vägrar dom byta ut vanliga makaroner till fullkornsmakaroner eller köpa sockerfri ketchup. Det är sÃ¥ onödigt att ens tjata för dom tror inte det spelar nÃ¥gon roll, men kan inte nÃ¥got berätta för dom att det är smÃ¥ förändringar som är nyttiga ? Jag har ju inte krävt de ska sluta äta, att de ska svälta – det enda jag föreslÃ¥r är ju smÃ¥ förändringar. Ã…h, vad irriterande.

Sen ett annat minus idag är att jag är sÃ¥ svag att motstÃ¥ godis och övrigt dÃ¥ligt sÃ¥ här i början dÃ¥ jag ska sätta igÃ¥ng med viktande. Men jag kan ocksÃ¥ säga att jag inte är samma svaga Micksan efter nÃ¥gon vecka eller sÃ¥. Nej, nej, nej. Ni ska veta vilken disciplin jag har pÃ¥ mig själv dÃ¥. FÃ¥r Ã¥ngest över att jag inte promenerar/tränar, och tvärvägrar allt sött. DÃ¥ fungerar det ju bra. Men varför tar det stopp sen? Jo för om jag bara unnar mig lite sÃ¥ pang poff skenar det iväg. DÃ¥ tänker jag ’Lika bra att vara onyttig när jag väl börjat’.

Tror nog helt enkelt jag har fel inställningar, men vars ställer man om dom ? NÃ¥gon som rÃ¥kar ha en instruktionsbok över hur en Micksan omprogrammeras? 😉

2 kommentarer
  1. 65
    Sara | torsdag 2 mars 2006 @ 20:04

    Det räcker tyvärr inte bara med viljan att bli smal för att gÃ¥ ner i vikt. Man mÃ¥ste ha en motivation som är sÃ¥ stark sÃ¥ man stÃ¥r emot alla frestelser. Och det är inte sÃ¥ ofta denna infinner sig men man kan ju alltid prova med att försöka lägga upp en plan. MÃ¥nga smÃ¥ delmÃ¥l och verkligen fundera igenom varför man vill bli smal. Och sen tänka pÃ¥ det varje gÃ¥ng man stoppar i sig saker man inte borde… eller struntar i träningen eller vad det nu än är man slarvar med…

    Det är ju kanske tuffare om man inte bor själv… det vet jag inget om eftersom jag bara gÃ¥tt ner i vikt ”pÃ¥ äldre dar”. Men du kan inte följa med och handla nästa gÃ¥ng? Plocka pÃ¥ dig lite fullkornspasta och annat som DU vill ha. Och sen laga din egen mat? Tills de inser att du menar allvar och kanske även de vill prova dina grejer?!?!

    Vad gäller godis kan du kanske tillåta dig själv att äta det EN gång i veckan i rimliga mängder? Då blir det inte lika svårt som att avstå helt och hållet? Fast om det blir så du inte kan stoppa dig när du väl fått smak på det kanske du hellre ska ha totalförbud? Gör det som funkar bäst för dig!!

    Det viktigaste är att se det som en ny livsstil. Inte att man bantar och att det är tillfälligt. För dÃ¥ gÃ¥r man bara tillbaks till gamla vanor när man nÃ¥tt sin mÃ¥lvikt och sen gÃ¥r man upp alla kilon igen. Det gäller att hÃ¥lla det nya tankesättet hela tiden liksom… även fast man kanske inte är fullt lika hÃ¥rd när man väl är mÃ¥lviktig….

    LYCKA TILL!!!!


  2. 72
    Anna-Maria | fredag 10 mars 2006 @ 06:59

    Hej Micksan!
    Jag blir nästan rädd för din del när jag läser det här!
    Nog för att det ibland kan vara bra att gå ner i vikt lite grann men du får absolut inte låta det gå till överdrift.
    Anorexi är så mycket mer än att man är smal, för då skulle det ju inte vara någon sjukdom.
    När man har den sjukdomen så är man rent utsagt livrädd för mat och samtidigt är det enda man kan tänka på, just mat.
    Sen all Ã¥ngest och panikÃ¥ngest man fÃ¥r om man äter, om man inte äter, om man blir itvingad mat, om nÃ¥gon äter ”fel” saker i ens närhet. Jag kan fortsätta länge.
    Min poäng är att man ska lära sig att leva med sig själv. Sen om man tror att man kan må bättre av att gå ner ett par kilo och man vet att man klarar av att sluta banta då så kan man visst prova det.
    Sen andra saker som påverkar om man bantar för mycket är att man tappar håret, får dålig hy, mensen försvinner och då kan man få svårt att få barn när man blir äldre och det vet jag att du vill ha. Hela kroppen bryts ner när man blir sådär undernärd, om man så bantar för att man är sjuk eller om man bantar ändå. Går man ner för mycket i vikt så tar kroppen stryk.

    Jag tycker att det är mycket bättre att gå och träna och att inte äta för mycket onyttigheter istället för att börja banta på riktigt. Det är så många som fastnar i bantningen och tar till det som sin skyddsmur och det är helt fel sätt att må bra på.

    Jag vill bara att du ska må bra! Det är inte alls meningen att predika men jag vill bara inte att du ska må lika jävligt som jag gör och har gjort senaste 1½ åren.

    Nej nu mÃ¥ste jag nog springa och göra mig iordning för skolan. Först skulle jag gÃ¥ men sen sÃ¥ sa pappa att han kunde köra mig fast 7.40 istället för 8 som vi brukar Ã¥ka. Han ska ha nÃ¥got telefonmöte typ 8… Men det är skönt att slippa stressa iväg och gÃ¥.

    Nej nu har jag babblat färdigt här. 😉
    Ha det bra!! Och ta hand om dig!
    KRAMAR!


Skriv en kommentar