Vill-bli-smal-tankar
torsdag 2 mars 2006 @ 17:12 | Vikt/Träning

Jag blir inte klok, och jag vet att folk omkring mig inte blir mer klok än mig. Känner mig som en ljugande och tjatig ragata som hela tiden säger ‘Jag ska bli smal. Nu gäller det – på riktigt!’. Och när gäller det då? Aldrig. Jag bestämmer ju mig alltid, och jag är så säker på att jag ska fixa det. Men likt ändå går det i stöpet. Vad ska man göra alltså? Ibland önskar jag ändå att jag hade anorexia. Inte för att jag vill må dåligt på det sättet, utan bara för att jag vill ha styrkan att gå ner i vikt. Det är inte hälsosamt nej, och NEJ jag strävar absolut inte efter att få det heller.

Men åh, jag vill gå ner i vikt. Jag vill, vill, vill ! Jag försöker ju ändra på matvanor, men det går inte när man bor i en anti-hälsosam familj. Här vägrar dom byta ut vanliga makaroner till fullkornsmakaroner eller köpa sockerfri ketchup. Det är så onödigt att ens tjata för dom tror inte det spelar någon roll, men kan inte något berätta för dom att det är små förändringar som är nyttiga ? Jag har ju inte krävt de ska sluta äta, att de ska svälta – det enda jag föreslår är ju små förändringar. Åh, vad irriterande.

Sen ett annat minus idag är att jag är så svag att motstå godis och övrigt dåligt så här i början då jag ska sätta igång med viktande. Men jag kan också säga att jag inte är samma svaga Micksan efter någon vecka eller så. Nej, nej, nej. Ni ska veta vilken disciplin jag har på mig själv då. Får ångest över att jag inte promenerar/tränar, och tvärvägrar allt sött. Då fungerar det ju bra. Men varför tar det stopp sen? Jo för om jag bara unnar mig lite så pang poff skenar det iväg. Då tänker jag ‘Lika bra att vara onyttig när jag väl börjat’.

Tror nog helt enkelt jag har fel inställningar, men vars ställer man om dom ? Någon som råkar ha en instruktionsbok över hur en Micksan omprogrammeras? ;-)

2 kommentarer
  1. 65
    Sara | torsdag 2 mars 2006 @ 20:04

    Det räcker tyvärr inte bara med viljan att bli smal för att gå ner i vikt. Man måste ha en motivation som är så stark så man står emot alla frestelser. Och det är inte så ofta denna infinner sig men man kan ju alltid prova med att försöka lägga upp en plan. Många små delmål och verkligen fundera igenom varför man vill bli smal. Och sen tänka på det varje gång man stoppar i sig saker man inte borde… eller struntar i träningen eller vad det nu än är man slarvar med…

    Det är ju kanske tuffare om man inte bor själv… det vet jag inget om eftersom jag bara gått ner i vikt “på äldre dar”. Men du kan inte följa med och handla nästa gång? Plocka på dig lite fullkornspasta och annat som DU vill ha. Och sen laga din egen mat? Tills de inser att du menar allvar och kanske även de vill prova dina grejer?!?!

    Vad gäller godis kan du kanske tillåta dig själv att äta det EN gång i veckan i rimliga mängder? Då blir det inte lika svårt som att avstå helt och hållet? Fast om det blir så du inte kan stoppa dig när du väl fått smak på det kanske du hellre ska ha totalförbud? Gör det som funkar bäst för dig!!

    Det viktigaste är att se det som en ny livsstil. Inte att man bantar och att det är tillfälligt. För då går man bara tillbaks till gamla vanor när man nått sin målvikt och sen går man upp alla kilon igen. Det gäller att hålla det nya tankesättet hela tiden liksom… även fast man kanske inte är fullt lika hård när man väl är målviktig….

    LYCKA TILL!!!!


  2. 72
    Anna-Maria | fredag 10 mars 2006 @ 06:59

    Hej Micksan!
    Jag blir nästan rädd för din del när jag läser det här!
    Nog för att det ibland kan vara bra att gå ner i vikt lite grann men du får absolut inte låta det gå till överdrift.
    Anorexi är så mycket mer än att man är smal, för då skulle det ju inte vara någon sjukdom.
    När man har den sjukdomen så är man rent utsagt livrädd för mat och samtidigt är det enda man kan tänka på, just mat.
    Sen all ångest och panikångest man får om man äter, om man inte äter, om man blir itvingad mat, om någon äter “fel” saker i ens närhet. Jag kan fortsätta länge.
    Min poäng är att man ska lära sig att leva med sig själv. Sen om man tror att man kan må bättre av att gå ner ett par kilo och man vet att man klarar av att sluta banta då så kan man visst prova det.
    Sen andra saker som påverkar om man bantar för mycket är att man tappar håret, får dålig hy, mensen försvinner och då kan man få svårt att få barn när man blir äldre och det vet jag att du vill ha. Hela kroppen bryts ner när man blir sådär undernärd, om man så bantar för att man är sjuk eller om man bantar ändå. Går man ner för mycket i vikt så tar kroppen stryk.

    Jag tycker att det är mycket bättre att gå och träna och att inte äta för mycket onyttigheter istället för att börja banta på riktigt. Det är så många som fastnar i bantningen och tar till det som sin skyddsmur och det är helt fel sätt att må bra på.

    Jag vill bara att du ska må bra! Det är inte alls meningen att predika men jag vill bara inte att du ska må lika jävligt som jag gör och har gjort senaste 1½ åren.

    Nej nu måste jag nog springa och göra mig iordning för skolan. Först skulle jag gå men sen så sa pappa att han kunde köra mig fast 7.40 istället för 8 som vi brukar åka. Han ska ha något telefonmöte typ 8… Men det är skönt att slippa stressa iväg och gå.

    Nej nu har jag babblat färdigt här. ;)
    Ha det bra!! Och ta hand om dig!
    KRAMAR!


Skriv en kommentar