Fredagen lyckades vi göra till ett mycket kärt minne som jag alltid kommer bära med mig och som jag kan ta fram dÃ¥ när saknaden blir för stor. Den stora dagen började med mösspÃ¥tagning i aulan där alla treor hade samlats. Blev ett kort tal av vÃ¥r rektor innan mössorna Ã¥kte pÃ¥. Lyckliga och förväntansfulla fortsatte vi mot matsalen där alla treor enligt traditionen ställde sig upp och sjöng. ’Vem vill va en trea nu? Alla, alla’. Minns själv hur hemsk man kändes sig som tvÃ¥a förra Ã¥ret när fjolÃ¥rets treor gapade för fullt. ’Vem vill va en tvÃ¥a nu? Ingen, ingen’. Brännbollsturneringen gick inte som planerat. Ja, det jag menar är att vi inte tog första placeringen som vi hade tänkt oss. Däremot knep vi en välförtjänt andra plats sÃ¥ en stor eloge till oss och vÃ¥r hockeyutrustning. 

 Efter några iskalla timmar ute på brännbollsplanen så väntade bastun varm hemma hos Erika. Där bjöds vi även på en underbart god middag, och så även en hel del spelade. Krogen var inte lika rolig som jag hade förväntat mig, men lite rolig var den helt klart ändå.