Året som försvann så snabbt
söndag 31 december 2006 @ 02:25 | Allmänt

Januari började året med några riktiga kalla dagar. En resa till Kiruna för en Xplosive-fest som slutade i katastrof. Men jag och älskade Susanbusan lyckades som alla andra gånger med att liva upp kvällen ihop. :-)

Februari smög sig sakta på och lämnade inte så många minnen att spara på. Eller ja, en kväll med fest som inte slutade som jag hade tänkt mig riktigt.

Under mars väntade ett efterlängtat sportlov och min viktresa fortsatte i samma takt som den hade påbörjat under året.

 Storbesök fick man i aprilMathilda gästade Norrland och all snö. En underbart rolig vecka, med bland annat en fest hemma hos Johanna och ett luleåbesök hos Ellen. Sportlovet kom också, och det blev en hel del skoterfärder under veckan hos farmor. Och den där påsken som man helst inte vill minnas…

När maj tågade in visste jag inte att den månaden skulle komma att betyda så mycket för mig. Hundutställning i Piteå, en majsemester med husvagnen och övningskörning i en annan stad. Och så efterlängtade tjugoandra maj. Cypern in my heart for ever. Aldrig någonsin har jag upplevt så mycket under så kort tid, och med den absolut bästa i hela världen. Hade inte alls varit detsamma med annat ressällskap. Åh, ska alltid minnas våra galna nätter, den där bartendern, vår nattliga (morgonliga?) promenad genom stan på högklackat och i lånade t-shirts. ;-)

 De första dagarna i juni bjöd på resa till Luleå för att fira nyblivna 18-åringen Susanna. Även om jag nu inte kom mig iväg från lägenheten, så gillade jag den helgen. :-) Skolavslutning och ett sista sommarlov som började. En kväll med Pernilla på stan, vår egna lilla fest som började först efter tolvslaget medan övrig kompis-skara befann sig i Kiruna. ;-)

 Så plötsligt kom juli in i bilden. Morgontidningar att plågas med, jobb på grillen att skratta åt. En härlig vecka hos Lily i Umeå, och en tokig helg i Piteå på havsbadet. En kväll inne på området med de härliga tjejerna (och killarna såklart också!), och trängseln runt om en. Trötta fötter och allmänt less Mikaela framåt småtimmarna.

Augusti klev in i bilden och några dagar att vänta innan den efterlängtade 18-årsdagen dök upp. Vilken kväll det var! Tivoli på stan, annorlunda raggningar, och det där pirret i magen. Det var tider det. ;-) Sommarens slut kom, och en lång och ensam sittresa till Stockholm väntade. Och där började min andra utomlandsresa med nytt resesällskap. En vecka att minnas, även om jag längtade hem stundvis. :-)

Borta bra, hemma bäst! Vi kom hem en vecka in i september. Blev snabba ryck från flygplatsen hem för att packa upp, duscha och iväg på manöverprov som sedan gav mig halkbanekörningen dagen efteråt. En klassfest som inte en Micksan var så peppad på fick avsluta första veckan hemma.Sedan kom en annorlunda festkväll som vände på septembermånads bland. Då någon (nämner inga namn ;-) ) lyckades lämna festan allt för tidigt. Haha!

Oktober älskade jag i år. Kanske för jag lyckades ta hem mitt efterlängtade körkort. :-D Där började mina helger ute på stan, varv efter varv. Ett härligt höstlov kom sedan efter en viss tids nedräkning…

Ett nytt jobb inledde november och jag påbörjade min karriär(?) som telefonsäljare. Skoldagarna började kännas tyngre och tyngre, nedräkning mot jullovet påbörjades ganska snart efter att höstlovet hade gått till ända. Och inte för att glömma halloween, den där helgrymma utekvällen på björnfällan. Sometimes micksan like to party! ;-)

Juletider rusade in tillsammans med december. Kämpade på för att hitta rätta stämningen, och den inbefann sig nog ganska så precis till lucia. Julbord och julfester hann jag med hela tre stycken, och även en studentfest innan jullovet knackade på dörren. Julen var underbar, detta år firades den hemma hos mamma. Ett år med alla önskade julklappar, och micksan var mycket nöjd. Juldagen blev ännu ärt minne. Andra kvällen med party & ös på björnfällan. Det måste finnas ett speciellt band mellan mig och mitt björnis. ;-)

Och här var året till ända. En nyårsafton väntar, och jag vet tyvärr inte riktigt vad jag känner inför den. Precis som en av kvällarna för någon dag sen så känner jag mig glömd. Eller bortvald kanske är ett bättre ord. Jag vet inte. Det känns inom mig i alla fall…

And the sun was wondering if it should stay away for a day
Til the feeling went away
And the sky was falling and the clouds were dropping…

Why do all good things come to an end?

En kommentar
  1. 782
    Sara | söndag 31 december 2006 @ 15:07

    Jag tycker oftast att nyårsafton känns lite vemodigt. Får en olustig känsla på nåt sätt. Känner mig hur deppig som helst idag men jag vet att det inte enbart är pga mig.. *S* Mina piller jag äter nu gör mig lite knasig. Dessa hormoner. Hmpf!
    Snart dags att börja fixa med maten här nu… KRAM och gott nytt år till dig!


Skriv en kommentar