Är bara så trött och uttråkad. Därav inga inlägg här. Jag vill ha ut bebisen nu så allt det här kan vända. Få se bara hur länge vi får vänta efter förlossningsdagen. Om inte annat så hoppas jag humöret vänder så vi orkar vänta lite till. Kan ju som sagt bli några veckor till…man vet ju aldrig. Är väl det som också är jobbigt, ovissheten.

SÃ¥ skrev jag exakt för 1 Ã¥r sedan. Kommer ihÃ¥g hur deprimerad jag kände mig dom sista veckorna. Solen sken utomhus och vÃ¥ren var i full gÃ¥ng, men inomhus satt jag (eller vi). Väntade och väntade. Fötterna var sÃ¥ svullna av allt vatten sÃ¥ mina rejäla vinterkängor i storlek 40 ej längre passade. Det enda jag fick pÃ¥ mig var ett par billiga fula uggs jag hittat pÃ¥ Skopunkten, och dom var inte sÃ¥ perfekta ute i vÃ¥rslasket. Vinterjackan var den enda jacka som passade, och en tjock dunjacka i vÃ¥rvärmen var ingen höjdare. Nej, jag var sÃ¥ gott som dömd till att sitta inomhus i väntan pÃ¥ vÃ¥r lilla tjej… Vilken enorm tur att hon kom före utsatt datum, vet inte om jag hade varit människa efter den 13 april (det beräknade datumet).

Tindris och jag, slutet på april 2008. I samma tid började jag träffa Nicklas. Vikt 67 kg. Dit är jag på väg igen, men först dom sista 5 kilona till startvikten före graviditeten, 75 kg.