Jag vet inte vad jag ska säga för att beskriva hur jag känner mig just nu. Helt tom, och absolut helt slut i kroppen. Den här helgen har verkligen varit rolig med trevligt sällskap, musik, fest & massor av svammel. Me like a lot. :melt:

Har just lämnat av Mathilda på flygplatsen, så nu sitter jag här helt ensam igen. Och jag vill bara helst av allt att det ska bli imorgon. Inte för att jag är redo för att kasta mig tillbaka till jobbet, men bara för att lämna denna dag. Vet inte varför, men det kryper i min kropp. Det är precis som om jag skulle kunna ha ångest, men jag vet inte för vad. Jag har ingen anledning till att känna ångest. Så bort bort bort med denna skumma känsla.

Det blev en utgång igår. Jättetrevlig, och jag är glad. Nu ser jag framemot en ny kväll. Det var längesen jag kände mig så här laddad dagen efter. Eller jag kanske måste säga, det är nog till och med första gången. Mår prima ballerina idag. Det enda som påminner mig om gårdagen är väl tröttheten. Fast sådant är ju alltid väntat, så jag överlever.   

Nu blir det att kila iväg mot stan för att handla lite nödvändiga saker inför kvällen.

Tänkte prova på att blogga ifrån jobbet. Känns nästan mycket roligare än när man sitter hemma och ska försöka blogga. Kanske kan det bero på att jag har hur långtråkigt som helst här, och för att jag så gärna hade sluppit att sitta i telefon just nu. Men men.. Det är ju bara två timmar kvar av dagen.

Idag har jag uppdaterats för tvins så snart är det dags att börja ta emot tvshop-samtal också. Ser väl inte direkt framemot att dras med alla norskar som ringer in. Är jättesvårt att förstå vissa ibland. Men jag gissar väl att jag kommer in i de vanorna igen också.

Jag är oerhört taggad för fest och det är verkligen tur att det är helg snart. En hel sommar utan fest och dans har nog satt sina spår tror jag. Känns som att det kan bli en galet kul höst att ta igen sig på.

Näe, nu börjar det bli kö på telefonlinjen och tråkigt nog så är min rast slut.

Har en sÃ¥dan lust att komma igÃ¥ng med bloggandet igen – pÃ¥ riktigt. Just nu känns det som att jag bara stÃ¥r och stampar pÃ¥ samma ställe. Samma saker varje gÃ¥ng. Aldrig nÃ¥got nytt att berätta. Det rullar bara pÃ¥ med samma gamla visa. Sova, jobba, plugga, sova jobba, plugga… Näe, nu vill jag faktiskt känna av lite fler spännande inslag i min vardag, tack.

Oooh, imorgon väntas mitt besök.

På torsdag kommer Mathilda. Ska bli sååå trevligt. Jag längtar. Kan inte bli annat än roligast med världens bästa tjej inneboende under ett par dagar. Så i helg ska det bli lite fest. Kan dock inte riktigt bestämma mig för vilken dag det ska bli. Kanske båda två, vem vet. Näe, men jag måste nog faktiskt nästan bestämma mig snart så att folk faktiskt vet.  haha

Ännu en kväll och jag är jättetrött. Tycker det känns som att jag bara jobbar och pluggar. Jämt och ständigt. Jag saknar redan skoltiden. Det var som något speciellt med den. Ingenting var lika hårt och förutsägbart som nu. Men det är väl en del av livet. Att bli vuxen och måsta jobba. Att göra tusen saker samtidigt.

– Haft tvättstuga
– Städat lägenheten
– FÃ¥tt upp min fondvägg
– Omformaterat min dator
– Lagat mat & fyllt frysen

Så nu är jag rätt så trött, och jag ska alldeles strax stupa i säng. Har förmiddag imorgon så jag börjar åtta. Och inte nog med det, har även engelska direkt efter jobbet. Så för min del börjar veckan med en lång & rätt så stressig måndag.

Sådärja, då har man klarat av en dag på grillen också. Gick ju alldeles utmärkt bra med tanke på att jag trodde jag skulle ha glömt en del. Har just klivit ut ur duschen och jag funderar på vad jag ska sysselsätta mig med ikväll. Känns som att jag inte har tid med att vara rastlös, och rastlös, ja det är verkligen något jag är just nu. Så vem vill rädda mig ikväll?  

Jag trodde det skulle bli en ledig helg, eller ja det blev det ju också på sätt och vis. Ledigt från telefonerna i alla fall.  Dock ska jag iväg och jobba några timmar på grillen strax, vilket faktiskt ska bli trevligt.

Igår var det full fart på mig från morgon till kväll. Kom hem vid sju efter att ha jobbat hela dagen, ätit hos moster och avklarat veckans handling. Satte genast igång att baka och det slutade med en kladdkaka och en stor hög med grahamsbröd. Så lite nöjd är jag ändå med mig själv. 

 Nu ska jag inta en liten frukost och göra mig redo för jobb.

 Musikfavorit just nu.

I’m holding on your rope
Got me ten feet off the ground
And I’m hearing what you say
But I just can’t make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait…
You tell me that you’re sorry
Didn’t think I’d turn around and say..

That it’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, it’s too late

I’d take another chance, take a fall, take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
(But that’s nothing new)
Yeah yeah

I loved you with a fire red, now it’s turning blue
And you say
Sorry like the angel heaven let me think was you
But I’m not afraid

It’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, it’s too late
Woahooo woah

It’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, it’s too late
I said it’s too late to apologize, yeah yeah
I said it’s too late to apologize, a yeah

I’m holding on your rope
Got me ten feet off the ground…

Och varför innebär hösten alltid en sådan stor saknad av närhet?
Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha!

Har just kommit hem efter ytterligare en dag på jobbet. Gick bra trots att det var första dagen som jag satte mig ensam på telefonen. Och även om jag trodde dagen skulle kännas lång så rusade faktiskt tiden iväg. I alla fall rusade den snabbare än igår. Det har i alla fall varit en lugn dag med inte allt för många kunder i luren.

Imorgon har jag ytterligare en eftermiddag/kväll, sen är det fredag med förmiddag. Och därefter en efterlängtad ledig helg. SKÖNT! Har en hel del saker att göra, så det blir skönt att inte behöva tänka på tider att passa in.

Nu ska jag ta itu med min disk, sen får jag nattligt besök av ingen mindre än kusinvitamin.